Förståelsen för Vårdförbundets snart tre veckor gamla konflikt är närmast total. Såväl statsministern som oppositionsledaren har uttryckt sitt medkännande med sjuksköterskornas villkor, även om de som politiker inte vill blanda sig i konflikten. Inte ens patienterna knorrar.
Det är bara arbetsgivarna i Sveriges kommuner och landsting, SKL, som stretar emot. De hävdar att kraven på minst 1 700 kronor mer i månaden nu och lika mycket nästa år och höjd ingångslön till 22 000 kronor skulle starta en kompensationsbrasa på övriga arbetsmarknaden. Stöd för den uppfattningen finns säkert inom både Svenskt Näringsliv och fackförbunden i industrin och privata tjänstesektorn.
TCO-ordföranden Sture Nordh tog visserligen de strejkandes parti från början och klistrade ett plåster på kavajslaget. Han fick också med sig TCO-fackens ordföranderåd på ett stöduttalande om att sjuksköterskorna är "felavlönade i förhållande till sin utbildning, sitt ansvar och sina arbetsuppgifter". Men den enigheten skulle nog spricka om Vårdförbundet begärde sympatiåtgärder av sina bröder och systrar i TCO-familjen. Unionen skulle säkert ha ett och annat att säga om vilken sektor i samhället som ska vara löneledande. Är det någon som tror att offentliga sektorn skulle tillåtas springa förbi de från utlandet konkurrensutsatta näringarna? I alla fall inte så länge det finns privatanställda som tjänar ännu sämre än sjuksyrror, röntgensköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker.
Ändå finns det stöd hos svenska folket för höjda skatter, om de används till att förbättra vård och omsorg. Det visar en färsk undersökning från vårdarbetsgivarna! I Norge har en statlig likalönekommission föreslagit att tre miljarder ska avsättas till extra lönelyft för kvinnodominerade grupper i offentliga sektorn.
Frågan är hur vi i praktiken värderar dem som jobbar med liv och hälsa. Ser vi dem som IT-support och bilmekaniker eller är de i många situationer faktiskt livräddare?
Svenska landstingsanställda sjuksköterskor har en snittlön på 23 730 kronor i månaden. Spannet är 19 000 till 29 000. De tjänar sämst i Norden efter de finska kollegorna. Skillnaden mot undersköterskor är ibland obefintlig och det lönar sig inte alltid att bygga ut den treåriga akademiska utbildningen med ett och ett halvt års specialistutbildning. Men i senaste numret av medlemstidningen Vårdfacket säger förbundsordförande Anna-Karin Eklund att "en strejk höjer egentligen inte nivån. Strejken 1995 gav inget direkt lysande resultat. Effekterna kommer på sikt."
Eklund och styrelsen ville ta medlarnas slutbud, men kongressen tvingade dem att varsla om strejk. En motvillig konfliktledning och en snabbt sinande strejkkassa är inget drömläge. SKL har kunnat sitta med armarna i kors och spara skattepengar. Nu måste arbetsgivarna ge Vårdförbundets ledning en chans att rädda ansiktet. Annars riskerar den positiva medlemsutvecklingen - plus 4 000 hittills i år - att vändas i sin motsats. Ett försvagat fack gynnar varken medlemmarna, motparten eller patienterna.