Det är ingen vanlig pendlarresa de är ute på, pappan och sonen. Snarare en hadesvandring. Landskapet är ödelagt, nedbränt. Genom luften faller aska. Det gäller att överleva. Till sin hjälp har de en revolver att försvara sig mot de onda, gängen och människoätarna längs vägen.
För den som läser den på väg till jobbet gäller det att ha näsduken till hands. Själv blev jag så djupt gripen av berättelsen, av undergångsstämningen och kärleken mellan pappan och sonen, att jag började gråta på pendeltåget.
Det finns böcker som man bara läser och lägger ifrån sig. Och så finns de riktigt betydelsefulla böckerna. Vägen tillhör den senare kategorin.
