Mark Levengood är (troligen) snudd på folkkär. Det kan han tacka finlandssvenskan och sin snälla framtoning för.
Boken är ett urval av publicerade texter i dags- och
veckopress. Röda tråden är hans excentriska släktingar. Den storrökande mamman som tog lätt på sin fostrargärning, from mormor och fromma fastrar.
Om det finns någon överensstämmelse med verkligheten känns ovisst. Blev kåsören utkastad från en kurs i mental avslappning därför att hans snarkningar störde de andra?
