Efter att ha tagit del av TCO:s nyutkomna rapport om hur ojämnställd julen är då inser jag att jag verkligen tagit ett enormt steg. Att kvinnorna tar det största ansvaret för pyssel, planering och presenter kan ju inte komma som en nyhet för någon. Att männen "ställer upp" som tomtar en timme på julaftonskvällen på samma sätt som de tar sig an grillningen i de varma sommarkvällarna känns inte så himla modernt men det är ju ändå så det ser ut här i världens mest jämställda land.

Angående min uppsägning som julansvarig i familjen så har detta väckt många funderingar. Inte hos mig och inte hos min sambo som snabbt insåg att han faktiskt kommit undan de tolv år som vi firat jul tillsammans. Utan det är från omgivningen runt omkring oss som spekulationerna kommer som ett brev på posten. Vad är det för fel? Håller hon på att gå in i väggen? Eller är det en begynnande 40-års kris? Och hur är hon egentligen som mamma? Frågorna är många och okänsligt raka. Hur kommer det sig att en småbarnsmamma helt ärligt säger att hon inte gillar julstöket? Måste det finnas så många anledningar bara för att jag vägrar ta tag i julkaoset? Det kan vara en fyrtioårskris och visst har de senaste åren varit alltför stressiga på många plan. Men kanske är det så enkelt att jag faktiskt satt ned foten när det gäller att organisera projektet familjen. Ärligt talat behöver jag ingen diagnos för att ta det steget. Jag vet att man kan göra det och samtidigt älska och önska sina barn en bra jul och ett gott liv.

De senaste veckorna har jag mött många väninnor med en lätt panik i blicken som våndats över julens alla uppdrag. De är trötta på att ta ansvaret, men tillägger innan klagandet knappat kommit över läpparna, att deras män ändå är så oerhört jämställda. Och det kanske är så vi upplever det. Vi lever med moderna män som är uppväxta med tanken om jämställdhet. Men de utför inte utan order och det sliter på kvinnorna. Att allt som oftast vara den drivande och initiativtagande i projekten leder till att kvinnor jobbar dubbelt så mycket som männen. Så jag tror jag att jag utökar uppsägningen och låter den gälla även efter jul. Och jag känner långt där inne att det kommer att bli en bra jul och kanske ett ännu bättre nytt år.