Torbjörn Elensky tillbringar flera månader varje år på Kuba, och här delar han med sig av intryck och funderingar i hundra korta kapitel. Denna ständiga närvaro av människor och ljud. Det bisarra i att kunna stoppa människor i fängelse i åratal för att de ätit räkor eller hummer (det gäller att gömma räkskalen väl om man lyckas få tag på några!). Kubanernas fascination för spel, pengar, och att man gärna vill visa upp om man har några (som man fått tag på genom svarta affärer och/eller kontakt med utlandet - absolut inte genom vanligt lönearbete).
Jag har själv varit på Kuba många gånger; landat på samma flygplats på östra Kuba som han, levt samma byliv, hört samma tamalesförsäljare skrika sig hesa (eller, konstigt nog, skrika i det röstläget utan att bli hesa), ätit samma tamales, majsguckan inlindat i majsblad, samma helstekta gris vid festliga tillfällen och fascinerats av att detta socialistiska, antiamerikanska samhälle lyckats fostra alla till att bli hängivna Adidas- och Nikedyrkare och skofetischister. Sist jag såg Fidel Castro på tv hade även han Adidasskor.
Torbjörn Elenskys bilder är även mina. Just så, tänker jag när jag läser. Han är allra bäst i det vardagliga, det han ser och är med om själv.
