Varför är det så svårt att formulera sig enkelt och tydligt och slagkraftigt om lönepolitik i ett fackförbund vars anor sträcker sig 90 år tillbaka? Det måste man fråga sig efter dagens gruppsamtal runt 38 bord i kongresshallen. Lön är ju en av fackets absolut viktigaste uppgifter, kanske den allra viktigaste.
Fikonspråk, pinigt, obegripligt... kraven på omformuleringar restes vid bord efter bord. Några av ombuden efterlyste till och med en ordlista. Säkert blir det mycket bättre onsdag morgon, när resultatet av 260 språkliga kockar ska serveras från podiet.
En ändring som jag nog kan lova att kongressen klubbar är att kvinnor och män inte bara ska garanteras "samma rättigheter till lika lön för likvärdigt arbete" utan att de ska rakt på rödbetan "garanteras lika lön för likvärdigt arbete". Å andra sidan, vem kan ge såna garantier? Så här skulle en kompromiss kunna se ut: Kvinnor och män ska ha lika lön för likvärdigt arbete. Punkt slut.
En betydligt intressantare debatt kan vi vänta oss om påståendet att Unionens lönepolitik ska "uppfattas som ett stöd för de medlemmar som vill utvecklas och ta på sig ett större ansvar i företaget". En invändning är att detta över huvud taget inte hör hemma i den lönepolitiska plattformen. Varför inte, tänker jag och kliar mig ovanför örat. En annan invändning är att formuleringen sticker ut för mycket, att den signalerar att Unionen bara bryr sig om dom som är i karriären. Tål att fundera på. Alla ska kunna leva på sin lön, men ett fack som bejakar individuella löneskillnader måste också vara tydligt med att ökat ansvar - och ökade prestationer - ska belönas. Chefer är här en viktig medlemsgrupp men även projektledare och specialister av olika slag.
Sen är det naturligtvis viktigt att lönepolitikens värderingar uppfattas som bra och riktiga av alla medlemmar.
En spännande debatt är också att vänta om handlingsprogrammet. Ska Unionen införa ett särskilt och anpassat medlemskap för akademiker? Ska Unionen dra sig ur Tria-samarbetet med ST och SKTF om studerandemedlemmarna för att sköta den rekryteringen på egen hand? Ska Unionen göra motsvarande med TCO-samarbetet om facklig skolinformation? Ska kaxiga Unionen ompröva sina gränsdragningsavtal med andra fackförbund för att ännu friare kunna värva medlemmar? På samtliga dessa frågor svarar förbundsstyrelsen nej.
Andra frågor som kan gå till omröstningar är yrkandet att Unionen bör välja miljövänliga alternativ och Göteborgsregionens motion att alla regionkontor snarast ska uppmanas ta fram lokala handlingsplaner för en minskad miljöpåverkan. Unionen Öst har motionerat om personella och ekonomiska resurser till stöd för internationellt koncernfackligt samarbete via till exempel de europeiska företagsråden. Många fackligt förtroendevalda är missnöjda med sin löne- och karriärutveckling och tycker inte att de får den uppskattning av arbetsgivarna som de är värda.