Mest tyckte jag om kapitlet "I löjlig kostym och sprättande på rumpan". Heimerson på corrida i Madrid, vars tjurfäktningsarena heter Las Ventas. För åtminstone detta förenar mig med världsreportern: en fascination för tjurfäktning. Om företeelsen kan kallas idrott, konst eller djurplågeri vill jag låta vara osagt. Som köttätare vill jag inte moralisera över företeelsen.
Ett annat intressant (men väl kort!) kapitel handlar om tvåspråkighet runtom i världen (fast i Finland har världsreportern kanske inte varit?). Liksom det om vännen Martin Adler som 2006 mördades på reportageresa i Mogadishu. Hårdkokt stil, snabbt tempo, samma jargong var han än befinner sig och vad han än skriver om.
