Efter haveriet i förhandlingarna om nytt huvudavtal fick parterna en extra månad på sig att snickra ihop sina remissyttranden på Claes Stråths enmansutredning om hur Sverige måste anpassa sig till EG-rätten. I dag har LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv lämnat in sina yttranden. Oenigheten kvarstår.
Svenskt Näringsliv underkänner utredningen. Den anses inte kunna bidra till en lagtstiftning som skyddar den fria rörligheten av tjänster inom EES-området. Minst 55 000 svenska privata arbetsgivare saknar kollektivavtal och de skulle gynnas på bekostnad av utländska företag, som kan påtvingas löner och andra villkor som är minst jämförbara med svenska branschavtal.
Svenskt Näringsliv är fortsatt missnöjda med att alternativet statliga minimilöner inte ingått i utredarens uppdrag. Det alternativet hade haft minst inverkan på den svenska modellen. Arbetsgivaren fruktar nu en huggsexa i nästa års avtalsförhandlingar, då facket kommer att kämpa för rejält höjda minimilöner i kollektivavtalen.
De fackliga centralorganisationerna är nöjda med att Claes Stråth varken föreslår lagstiftade minimilöner eller allmängiltigförklarade kollektivavtal. Därmed behåller parterna sitt inflytande över villkoren på arbetsmarknaden. Facken är samtidigt kritiska till en rad förslag i utredningen. Att slopa arbetstidslagens regler om pauser och förbud mot nattarbete skulle ge utstationerade anställda sämre villkor än de har i dag. Av hälso- och arbetsmiljöskäl måste utländska företag även kunna krävas på arbetsskade- och tjänstegrupplivförsäkringar.
LO och TCO menar i sitt gemensamma svar att Lavaldomens inskränkningar i konflikträtten står i strid med Europakonventionen om mänskliga rättigheter och de av Sverige ratificerade ILO-konventionerna om föreningsfrihet och strejkrätt. Därför behövs även ändringar i EG-rätten. Saco utrycker sig något försiktigare men tycker att detta kan behöva utredas ytterligare.
Facken är mycket kritiska till den så kallade bevisregeln, som gör att en utländsk arbetsgivare kan komma undan med att visa upp ett kontrakt som kanske inte är värt papperet det är skrivet på. Om entreprenören inte går med på att teckna kollektivavtal borde denne åtminstone skriva under ett slags bekräftelseavtal på att följa spelreglerna i tillämpliga svenska branschavtal, menar facken.
Svenskt Näringsliv tycker inte heller att utstationerade arbetstagare garanteras ett tillräckligt skydd. Man anser att staten inte tar sitt ansvar för lika behandling, när facket ges möjlighet men inte skyldighet att kontrollera de utstationerades villkor.
Klyftan mellan fack och arbetsgivare i synen på den svenska modellen består. Flera av arbetsgivarnas invändningar mot utredningen skulle förlora sin tyngd, om Svenskt Näringsliv mera helhjärtat tog sig an uppgiften att värva medlemsföretag. Ju fler som tecknar kollektivavtal, desto livskraftigare blir modellen. Att ropa på farbror Staten är inte kompatibelt med näringslivets ideologi.
