Per Schlingman är en eftertraktad talare hos organisationer och företag som står inför egna omdisponeringar. TCO-styrelsen bjöd in honom som extra krydda inför kampanjstarten Medlemskapets värde.

Schlingman hävdar att moderaternas katastrofval 2002 bäddade för en ny och yngre ledning, som var både nyfiken och pragmatisk och fick väljarnas mandat att forma politiken efter en förändrad samhällsanalys.

- Människor sa inte att vi skulle sänka a-kassan, men de ville få bukt med utanförskapet. Man ska inte göra som väljarna vill men förstå deras verklighet.

Schlingman var på den tiden moderaternas kommunikationschef. Hans strategi var att utmana folks föreställningar.

- Vi myntade begreppet utanförskap i stället för att tala om öppen arbetslöshet. Vi kallade oss Sveriges nya arbetarparti. Vi utmanade socialdemokraternas DNA.

Omsatt till den fackliga världen skulle Per Schlingmans budord kunna formuleras:

• Medlemmarna måste vinnas varje dag.
•  Svara på medlemmarnas frågor.
• Beskriv verkligheten så att medlemmarna känner igen sig.
• Värna också tryggheten för dom som inte är medlemmar.

Frågan är om facket upplevt en egen katastrof stark nog att driva fram en förändring, som skulle kunna få fler att organisera sig? Kanske har alliansregeringen till och med bjudit fackföreningsrörelsen på denna katastrof genom en politik som fått 400 000 att överge a-kassan och självmant placera sig i ett nytt slags utanförskap: en tillvaro utan försäkringsskydd vid arbetslöshet.

TCO-förbunden har dragit igång sin kampanj för medlemskapets värde och facklig förnyelse. Unionens ordförande Mari-Ann Krantz har sagt att facket måste klara sig på egna meriter och inte vara beroende av den traditionella kopplingen till a-kassorna. Hon kan tänka sig en obligatorisk a-kassa i statlig regi.

Fortsätter Unionen tappa medlemmar i samma takt som under första kvartalet 2008 (de tre smekmånaderna i äktenskapet HTF+Sif) finns inte en enda medlem kvar om tjugo år. Hemska tanke! Nog är det läge för förnyelse.