P O Enquist är en sån där författare som jag egentligen inte har någon relation till. Kanske har min mamma läst hans tidigare romaner. Kanske inte. Men nånstans i bakgrunden har han alltid lurat den gode Enquist.
Det är med visst mått av skepsis jag tar mig an Ett annat liv. Det har inte med Enquist att göra. Så är det alltid med mig och Augustprisvinnare.
Men som han överraskar mig. Vägen från norrländska Hjoggböle till behandlingshem på Island skildras med ett språk så varsamt behandlat att ordens betydelse för denne författare inte går någon obemärkt förbi.
Och kanske är det just språket som är den stora behållningen. Alkoholiserade författare som har issues med sin barndom har vi sett förr och kommer att se igen. Det är inte unikt, Men sättet att beskriva det är det.
