Lärarinnesonen Per Ola i västerbottniska Hjoggböle blev tidigt faderlös. Modern var varm anhängare av EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) där man talade mycket om synd och skam. I syndakatalogen ingick sådant som byborna inte kom i kontakt med: film, teater, sprit. Högmod var nästan en dödssynd.

Det är fascinerande att ta del av den förlorade värld som var P O Enquists barndom och som formade honom. Vi vet vad det blev av honom: först framstående höjdhoppare och sedan en av våra mest lästa, uppburna och prisade författare och dramatiker, i Sverige och utomlands.

Berättelsen framskrider långsamt. Vi följer hans och samhällets utveckling och först på slutet är han framme vid det vi inte visste: hans år som som gravt alkoholiserad, lika förbjudet som högmod. Och hur han för snart nitton år sedan plötsligt blev nykterist och har förblivit det.

Det är en storslagen berättelse på ett storslaget språk. Osentimentalt och berörande. Augustnominering är självskriven vilket också Augustpriset borde vara. Skam vore det annars.