Karin Thunberg växte upp på en ö i Blekinge. Mamman var prästdotter och fick utbildning. Men i och med att hon gifte sig med en man från ön gav hon upp sina ambitioner och blev hemmafru, som många andra.
Hon vantrivdes i rollen men kunde inte slita sig loss från den. Hon protesterade på olika sätt. Hon tog sig friheter genom att klä och bete sig annorlunda. Med tiden fick hon svårt att skiljas från ting, inklusive illaluktande hushållssopor. Hon blev deprimerad och psykiskt sjuk.
Dottern skyddade sig genom att favorisera pappan. Så småningom får hon läsa mammans journaler och bestämmer sig för att inte längre skämmas. Hon försöker förstå och vill återupprätta mamman.
Det tackar vi henne för. Boken är ett slagkraftigt inlägg mot hemmafruidén.
