Usch, plotpytting, det värsta jag aldrig har ätit, utbrast min far när han för första gången smakade den übersvenska rätten. Svensk husmanskost har aldrig stått särskilt högt i kurs hos familjen Rovira och därför är det med viss tvekan jag öppnar Det svenska köket. Men min skepsis försvinner snabbt. Visserligen finns paradoxala rätten fläskpannkaka med, men i övrigt ser det ut att vara främst de svenska pärlorna som presenteras mellan pärmarna. Varken pölsa, pytt eller plotputting utan rosenbröd, rotsakschips och räkmackor. Och med bilder till som inte bara får snålvattnet att rinna, utan också bekräftar att den här kokboken inte hör hemma i någons flottiga kök utan helst bör läsas med kliniskt rena händer i en kladdfri zon.
