Mamman fattade misstankar redan på sin förstföddes fyramånaderskontroll. Lucas undvek hennes blick. Något senare var han ointresserad av människor men kunde titta hur länge som helst på en snurrande fläkt. Han ogillade fysisk närhet, reagerade inte på tilltal och ville inte bli tröstad.
Vid drygt tre år fick han sin diagnos: autism. En neuropsykiatrisk störning som utmärks av att personen kommunicerar dåligt. Samtidigt som mamman försökte vänja sig vid tanken på att sonen inte var som andra letade hon efter bästa möjliga terapimetod för honom. Efter en tid klappade hon ihop och lades in för tvångsvård i fem veckor. Det är bokens mörkaste kapitel.
Lucas som nu är tio år går i andra klass i en vanlig skola. Han talar en del men föredrar film, tv och dataspel.
