Att Jan Berglin inte fick stora journalistpriset för tio år sedan när han var nominerad är stor synd och skam. Men bättre sent än aldrig - jag hoppas han blir nominerad igen och att han vinner den här gången. Gärna nobelpriset också även om han naturligtvis bör dela alla priser med sin äkta hälft Maria, som också står bakom de fenomenala avslöjandena av de absurda företeelserna i den tid vi lever i.
Att läsa deras genialiska betraktelser är som att vara liten igen och bli kastad högt upp i luften av någon stor släkting. De två lyckas på något vis alltid sätta fingret exakt på den där punkten som gör att man hissnar av oförställd lycka. Och ibland - det ska inte förnekas - skadeglädje. Satir är tyvärr en utrotningshotad genre, men så länge Berglinarna får hållas finns det hopp.
