Frågorna skär djupt in i en vanlig tjänstemans liv eftersom boendet lägger beslag på så stor del av våra disponibla pengar, vilka som bekant varierar beroende på tur och skicklighet i val av föräldrar, partner, utbildning och jobb.

S-regeringen bad Arbetsdomstolens ordförande Michaël Koch utreda om våra bostadspolitiska regler stämmer med EU:s, vilket de privata fastighetsägarna förnekat i en EU-anmälan där kommuners stöd till egna bostadsbolag påstås snedvrida konkurrensen. Alliansregeringen lät Koch fortsätta med nya direktiv. "EU, allmännyttan och hyrorna" heter hans förslag, som kommuner och andra får fundera på över sommaren.

Kommunala bostadsbolags hyror kan inte fortsätta att sätta tak för privatvärdars hyror, enligt utredningen. Den ordningen ryms inte inom EG-rättens konkurrensregler. Där skillnaden är så stor mellan utbud och efterfrågan att man måste köa i flera år för en lägenhet ska hyran kunna höjas med högst fem procent per år tills den är så hög att folk slutar köa.

Först då motsvarar hyran hyresgästernas värderingar, som redan är grunden i bruksvärdessystemet, motiverar utredaren. Han vill bevara och stärka dagens hyresförhandlingssystem genom att göra kollektivt avtalade hyror till officiell norm - så länge de utgör en rimlig tolkning av bruksvärdet.

Är det alltså orättvist om längre kötid ger en lägenhet i Stockholms innerstad med samma hyra som en likvärdig i Tensta? Ja, säger de som anser att mygel, kontakter och pengar under bordet blivit viktigare än kötid. Nej, säger andra som inte vill se bostaden som en handelsvara.

Men det är den redan. I Sverige utanför centrala Stockholm kvittar det. Villor, egnahem och bostadsrätter handlas lika naturligt som begagnade bilar. Hyresrätter byts för svartpriset noll kronor. I Stockholms innerstad byter få bort en hyresrätt mot en i förort utan en lägenhet till, eller pengar, emellan.

I Malmö har fastighetsägare och hyresgästförening enats om att läget ska påverka hyresnivån enligt hyresgästernas värderingar. I Stockholm och Göteborg skulle det ge utsatta förorter jämförelsevis lägre hyra och ägare en morot att behålla, underhålla och bygga hyresrätter. Bostadsrättspriser skulle dämpas eller rasa och inte utesluta lika många som i dag. 

En mer öppet inkomstsegregerad stad åt stockholmarna i stället för en alltmer smygsegregerad skulle bli priset för lite mindre hyckleri i debatten.