Det började med att författaren Göran Greider föreslog ett statligt övertagande av Volvo PV som ett led i ett stort högteknologiskt industriprojekt för att producera världens ledande klimatbil. Rolf Wolff, rektor vid Handelshögskolan i Göteborg, hakade på och menade att extraordinära tider kräver extraordinära lösningar.

När de svenska kronjuvelerna Volvo PV och Saab Automobile såldes till biljättarna Ford och GM på andra sidan Atlanten var det få som ropade på statliga ingripanden. Affärerna sågs som nödvändiga för att personbilar skulle kunna fortsätta utvecklas och tillverkas i Sverige. Nu är läget ett annat. Denna vecka återvänder cheferna för Ford, GM och Chrysler till kongressen, förhoppningsvis med något mer än mössan i handen den här gången. Annars lär det inte bli några 25 miljarder dollar ytterligare i lånegarantier.

Men kongressens lånegarantier är inte avsedda för Volvo och Saab. Enligt Financial Times pressar ägarna på för att Sveriges regering ska kliva in och rädda företagen. På måndagen meddelade också Ford att man byter strategi och nu kan tänka sig att sälja Volvo PV. Kön av villiga spekulanter är dock obefintlig.

En opinionsundersökning beställd av Sveriges Ingenjörer och publicerad i Dagens Nyheter visar att sju av tio vill att staten går in som tillfällig ägare i Volvo PV, om de amerikanska ägarna inte kan trygga företagets framtid.

Såväl Göteborgs kommunalråd Göran Johansson (s) som Unionenklubbens ordförande på Volvo, Stig Axelsson, är positiva till en sådan lösning om man inte hittar en ny industriell ägare, som kan tillföra kapital.

Fredrik Reinfeldt (m), Anders Borg (m) och Maud Olofsson (c) slår ifrån sig. Det är för tidigt att tömma skafferiet. Staten är inte rätt ägare till bolag inom fordonsindustrin. Problemen är självförvållade. Volvo tillverkar fel bilar och säljer för dåligt på en global marknad präglad av överkapacitet. Branschstöd kan förhindra nödvändig strukturrationalisering. EU:s regler hindrar direktstöd till annat än forskning och utveckling. Så lyder argumenten.

Färska siffror från Bil Sweden visar på en bilförsäljning i fritt fall. I november registrerades 36 procent färre nya bilar jämfört med samma månad i fjol. Saab minskade med hela 45 procent och Volvo med 40 procent.

Endast miljöbilarna ökade - med något blygsamma sju procent. En ökning som äventyras av flera politiska beslut: slopad miljöbilspremie från 1 juli 2009, slopad gratis boendeparkering för miljöbilar i Stockholms innerstad och avskaffad befrielse från trängselskatt från årsskiftet.

De tusentals anställda som varslats inom bilindustrin och dess underleverantörer och deras arbetskamrater som ännu har jobbet kvar undrar nog:

Varför kan staten ta över en investmentbank som Carnegie men inte ett krisdrabbat bilföretag? Varför räcker kompetensen på ett område men inte på ett annat? Är det så mycket bättre att ösa ut pengar via något slags bilindustriakut i stället för att säkra strategiskt viktiga företag genom ett tillfälligt ägande? Politik är att vilja, som en tidigare statsminister formulerade det.