Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Att hjälpa utan att stjälpa är en konst

Det finns en scen i "Barnen i Bullerbyn" där ungarna sitter i en roddbåt. Utan flytväst. Vattnet är djupt, kallt och mörkt.
Scenen har upprört en bekant. Den ger fel signaler till barnen som hon helst vill bädda in i bomull och wellpapp så de inte blir kantstötta i förtid.
Petra Rendik Publicerad

Därför blev hon också irriterad när äldsta sonen kom hem och började korsförhöra henne om arbetslöshet. Vad är det? Varför ska man jobba? Om man inte jobbar, vad gör man då istället? Får man inga pengar då? Hur blir man polis? Kan poliser vara arbetslösa? Är grannen arbetslös? Förresten, vem är Anders Borg?

Pojken går i förskoleklass. Kan han inte få vara barn ett litet tag till, undrade hans arga mamma.

Jo, svarade jag tveksamt. För jag vet inte. Jag som darrar av skräck varenda gång mina ungar är ledsna.
När min sexåring kräver att få gå till skolan själv, låter jag det ske. Motvilligt. Upprepar tyst mitt mantra "pedofiler rövar inte bort barn mitt på ljusa dan i centrala Stockholm".
Eller när han är ute på gården och leker med kompisarna. Han vet att gränsen går vid den vita grinden, för där utanför finns snabba bilar som mosar små virriga barn.
Och när han frågar om han kan dö, låtsas jag inte höra.

Det är en konst att hjälpa utan att stjälpa.

Själv är jag uppvuxen med HC Andersens "Flickan med svavelstickorna". Hardcore-versionen, inte den med de barnvänliga illustrationerna som min hariga generation serverar sina barn. Den lilla flickan jag fick se varje kväll var utmärglad, hungrig och förtvivlad. Hon tände sina stickor för att söka värme och en strimma hopp i hallucinationer innan hon frös ihjäl.

Min mamma slog teatraliskt igen boken och påminde mig om de riktiga flickorna och pojkarna, av kött och blod, som svalt ihjäl.
Mamma var mycket, men hönsmorsa var hon inte.

Ibland när jag tycker att mina barn slår världsrekord i gnäll eller när jag curlat lite för ofta, berättar jag också om världen där utanför. Om jordbävningar, barnsoldater, flyktingläger och simpla magsjukor som dödar oändligt många.

Så när min son upplyste mig om att man måste plugga mycket för att få jobb, annars hamnar man i "utanförskap" höll jag med. Skolan rustar kidsen för framtiden tänkte jag och förklarade ordet utanförskap. Han tyckte inte om det han fick höra.

Och mitt hjärta svällde.

Min lilla plutt med de alldeles för stora framtänderna. Som frågar oroligt om döden, arbetslöshet och kärlek.
Jag ska iskallt putta dig från boet, flyg snabbt, högt och bäst hör du det?
Men helst vill jag lova dig att döden och arbetslöshet inte existerar. Att inget ont ska hända. Ingen flicka eller pojke ska krossa ditt hjärta. När jag ändå är igång, ge fan i att i klättra i det där trädet. Och du vet väl att Barnen i Bullerbyn är på låtsas? Man ska ha flytväst. Det vet du väl?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.