Furst Vlad III Basarab, alias Vlad Tepes eller Vlad Arbetsgivaren (oftast taskigt översatt till Pålspetsaren) härjade i Transsylvanien under mitten av 1400-talet. Hans omvittnade grymhet mot sina anställda, som slet under slavliknande förhållanden i hans callcentergruvor, gjorde att han ofta kallades Dracul, djävulen, av de hemliga fackföreningar som växte upp i lönndom i hans grottekvarnar.

För att få bukt med fackföreningseländet förvandlade Vlad utstuderat ett fåtal underhuggare till sina likar, alltså arbetsgivare och chefer, som när de väl genomgått transformationen (som enligt vissa källor inbegrep blodritualer) blev närapå lika grymma och kapitaltörstiga som han själv.

Vlad Arbetsgivaren och hans gelikar blev med tiden ökända för diaboliska bestraffningsmetoder mot de arbetstagare som vågade strejka. Man dömde folk att hudflås, kokas, begravas levande, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas samt att tvingas äta upp sina egna kroppsdelar (hur det nu gick till efter att man kokats och hängts).

Vid ett tillfälle när den transsylvanska befolkningen stod i begrepp att utrotas helt och hållet, insåg Vlad och hans anhang att de själva riskerade svält och oår, så de besinnade sig och bildade vampyrsällskapet Transsylvanskt Näringsliv. Det första kollektivavtalet slöts och arbetsgivarna förband sig att inte halshugga och hudflå i samma omfattning som tidigare mot att arbetstagarna slutade strejka.

Skickliga PR-firmor har, genom en mängd författares försorg, lyckats förvanska vampyrmyten allt eftersom åren gått. Arbetsgivarrollen har tonats ner och istället har vi fått vampyrer som Bram Stokes Dracula, Anne Rices Lestat, Edward i Twilighttrilogin och Bill i True Blood. Obeskrivligt karismatiska och förföriska vampyrer, med övernaturlig styrka, snabbhet, smidighet och intelligens, som kan dominera eller kontrollera människor. Vissa av dem är till och med "goda" och "humana", även om blodtörsten (som är en lättidentifierad symbol för arbetsgivarnas oupphörliga sug efter pengar) alltid ligger på lur. Vid åsynen av färskt blod tappar såväl Bill i True Blood som Stephan i Vampire diaries kontrollen och förvandlas till sina rätta jag - utsugande monster.

Vampyrerna bekämpas numer med solljus och eld istället för upplysning och kompetensutveckling, vigvatten och pålar istället för kollektivavtal och strejkrätt. Fackets roll har i de modernare vampyrversionerna övertagits av Van Helsing och Buffy the vampire slayer.

Facket anses idag som förlegat och avtalsrörelserna som trista och tråkiga - mycket olika de exceptionellt spännande och stundom väldigt blodiga avtalsrörelser som fanns på Vlad Tepes tid.

Det finns dock än i modern tid subversiva grupperingar inom Unionen som anser att facket borde återerövra pålen och vitlöken och sluta behandla arbetsgivarna som om de vore en samling oförargliga Teletubbies. Visst kan det finnas en och annan arbetsgivare som likt Angel återfått sin själ eller kanske aldrig förlorade den när de förvandlades, men med de flesta räcker det att vifta lite med förslag om starkare arbetsrätt för att bli varse hur huggtänderna växer fram och ögonen blir rödsprängda. Så glöm för all del inte bort att hänga vitlök innanför dörren och lägga krucifix under kudden. Eller betala fackavgiften för ett säkrare skydd.