Men snacka om gensvar. Mina "friends" med småbarn räknade ner dagarna tills dagis och skola skulle börja. "På jobbet börjar min semester, längtar", skrev en pappa.
Jag minns min barndoms somrar. Lek, bad, saftkalas, slöa getingar, kojan i skogen, evigt solsken och barfotadans på ängen. Säkert är det en halvsanning, en efterhandskonstruktion. Men jag gillar att minnas min barndom i ett rosa skimmer.
Och så fick jag egna barn. Ingen äng i sikte, ingen skog att bygga koja i och inga små kompisar som mina barn kan leka med för de är inte hemma utan på landet
Somrarna är mest asfalt, dyra Gröna Lundbesök, trängsel med släkten i en liten, liten fuktig stuga och timslånga båtfärder ut till skärgården med hundra tyskar och italienare som alla ska sola på samma badstrand.
Ångesten slår till innan vi ens har överlevt julen. För knappt har tomten frågat om det finns några snälla barn här, så vill skola och dagis veta hur vi tänker sy ihop tio veckors sommarlov med de vuxnas betydligt färre semesterveckor som redan har naggats i kanten av sportlov, påsklov och som också ska räcka till höstlov, jullov och planeringsdagar.
Fast vem är jag att gnälla? Jag har en sambo att dela ledigheten med, jag har semester och mina barn älskar, än så länge, dagis och fritids. Men det lyckas jag glömma i samma sekund som vårsolen tittar fram och sommarlovslapparna ligger på köksbordet.
För såklart ungarna ska få vara lediga med oss. Lediga länge, annars är det inget sommarlov. Det ska vara som förr. Återhämtning för stora som små.
Så det gäller att lösa ekvationen. Anmäla till fotbollsläger, övertala släkten att offra en semesterdag eller helst en vecka på mina barn, gå omlott med sambon för sak samma att vi inte är så mycket lediga tillsammans. Bara barnen får bygga koja.
Och barnen, ja de försöker försiktigt säga att det är okej med lite fritids och dagis, att det faktiskt kan vara kul. För det är ju ändå inte som vanligt.
Men jag lyssnar inte.
Semestern närmar sig sitt slut och hela familjen går varandra på nerverna.
"Mamma, när börjar skolan? Varför får jag inte gå på fritids? Jag vill gå till dagis och leka." Kompisar är roliga, mamma och pappa är inte roliga oavsett hur många sandslott de bygger.
Och jag tittar på de otacksamma glinen och tänker, vet ni, mamma längtar till jobbet för där slipper jag tjat, leka monster och bygga sandslott.
Men jag kommer att göra om samma misstag i år. För såklart ungarna ska ha ledigt länge, länge. Jag ska leta upp en skog och en äng. Trängas i sommarhus med utedass och mygg. Pussla med semesterveckorna så hjärnan kollapsar.
Och i augusti kommer jag på nytt att lägga ut min egen dumhet på Facebook.