Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Så vill Borg lösa framtida arbetskraftsbrist

Trots att Sverige, enligt Peter Norman vd för sjunde AP-fonden, har världens bästa pensionssystem kommer det att bli problem i framtiden när allt färre ska försörja allt fler pensionärer. Finansminister Anders Borg har några idéer om hur det ska gå ihop.
Johanna Rovira Publicerad

Vi lever allt längre och blir allt friskare samtidigt som de yngre väntar allt längre med börja jobba. Om bara några decennier kommer arbetskraftsbrist att vara ett större problem än arbetslöshet.

- Det är visserligen glädjande att människor blir äldre, men det ställer till ett antal problem. Det ett mycket betydande bekymmer vi står inför, sade Anders Borg, vid ett seminarium om den demografiska utvecklingen som AP 7 arrangerat.

Anders Borg sågade både idéer om höjd pensionsålder och högre studiemedel för dem som börjar plugga tidigare. Arbetskraftsinvandring, höjda skatter, konsumtionsomläggning och produktivitetsökning såg han heller inte som några universallösningar.

- Det här är ett internationellt problem och Sverige ligger inte sämst till, så det är inte så enkelt  att bara öppna dörren för invandring. Dessutom tar det idag sju år för utomeuropeiska invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden, så för att invandring ska vara en lösning måste vi först få arbetsmarknaden att fungera bättre.

- Att straffa dem som åker till Indien med ryggsäck innan de börjar studera innebär mycket administration och blir mycket väsen för lite ull.

För Anders Borg finns det i praktiken bara en lösning på det stundande problemet med pensionärsexplosionen. Att göra det mer lönsamt att arbeta.

- Det är bättre att stärka incitamenten att vara kvar i arbetslivet än att höja pensionsåldern. Har man, som min farfar hade, ett jobb som kräver tungt kroppsarbete, är det rimligt att få gå i pension tidigt. Men om man har samma udda läggning som jag, som tycker att jobbet är roligast även privat, så kan man jobba mycket längre. Vi måste förhandla fram mycket bättre villkor för dem som vill fortsätta jobba, sade Anders Borg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.