Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Vid en av Bogotás större gator har Central Unitaria de Trabajadores de Colombia ett av sina kontor. Först går man igenom en säkerhetskontroll vid entrén och sedan en till på nionde våningen. Den sista är inte inkopplad, sladden dinglar löst, men däremot är väggarna gjorda av metall. Innan en leende receptionist som syns i ett litet fönster trycker på en knapp och släpper in oss hinner jag tänka att kulorna skulle studsa tillbaka på förövaren.
Ligia Alzate skrattar hjärtligt och hälsar oss välkomna. Hon pekar på sitt bås i det öppna landskapet, där kan vi inte sitta, och visar oss in i en konferenslokal med bord som står i en stor rektangel. Genom fönstren syns enstaka höghus och blågröna berg. Sporadiska tut hörs från trafiken.
Medlemsantalet nästan halverat
I slutet av åttiotalet hade CUT över en miljon medlemmar, nu har antalet sjunkit till 581 000. Medlemmarna arbetar både statligt och privat inom bland annat hälsa, utbildning, jordbruk, ekonomi, ambulerande försäljning, industritillverkning av spritdrycker och livsmedel.
- Minskningen beror på fyra saker. Arbetslösheten har gått upp, över 200 000 arbetstillfällen har försvunnit. Folk som engagerar sig fackligt mördas och det gör att folk inte vågar organiserar sig. Fler och fler får bara korttidskontrakt och de har inte laglig rätt att gå med i facket. En ny förordning om förlängd arbetsdag (dekret 789) gör att folk varken har tid eller ork att engagera sig.
Ligia Alzate är van vid motgångar, hon har jobbat fackligt i 31 år. Ursprungligen kommer hon från utbildningsfacket. Hon var lärare och lärarnas löner var avhängiga den statliga spritförsäljningen. Gick försäljningen dåligt fick de inte ut lönen.
- Deras attityd var att det inte var så viktigt för oss kvinnor att få pengar för utfört arbete. Vår huvuduppgift var ju ändå ta hand om familjen. Eftersom vi inte kunde gå med på det började vi organisera oss, säger Ligia Alzate som tillsammans med sina kollegor lyckades få både bättre arbetsvillkor och en reglerad lön.
Våld mot kvinnor vanligt
Ligia Alzate säger att de just nu jobbar med två kampanjer. Ett stort problem är våldet mot kvinnor. Många blir slagna i hemmet och på jobbet kan trakasserierna fortsätta genom att deras manliga arbetskamrater använder härskartekniker och kommer med sexuella anspelningar.
- Det är inte bra om man hela tiden får höra att man är värdelös och inte fyller ut skorna, och det är viktigt att vi uppmärksammar de här kvinnornas situation.
Den andra kampanjen går ut på att öka kvinnors delaktighet och representation på höga poster inom till exempel politiken.
- Vi jobbar också för att företagen ska ta mer ansvar för småbarnsföräldrar, säger Ligia Alzate och reser sig. Hon vill gå och hämta några broschyrer till oss.
Mördarna går fria
På väggen bakom mig hänger en stor inramad målning av en man med utslätade anletsdrag och visionär blick. Kanske en fackföreningsledare som har mördats. Skulle man sätta upp en tavla på varje fackföreningsaktiv som strypts, skjutits eller styckats till döds sedan CUT startade 1986 skulle de inte få plats här på kontoret. 4 000 tavlor, eller 2 800 som är det statistiskt fastställda antalet. (Övriga mord kan ha berott på passionsdrama eller rånförsök som gått snett.) Enklare då att sätta upp affischer på de gärningsmän som dömts. Över nitto procent av morden leder inte till något straff.
Ligia Alzate kommer tillbaka med broschyrerna. Är det säkert att vi bara vill ha vatten? Hon bjuder jättegärna på kaffe. Precis som alla jag hittills mött är hon snar till ett leende och mån om man ska ha det bra.
Förmåner för kvinnor
CUT:s två största framgångar gynnar nyblivna mammor som har en tillsvidareanställning. Tretton veckors betald ledighet efter förlossningen och en timme om dagen under sex månader då mamman kan ta ledigt för att amma barnet.
- Fortfarande vilar ansvaret för barnen på mammorna, säger Ligia Alzate.
Det finns ett fåtal dagis som är subventionerade av staten. De flesta daghem är privata, men få har råd att betala. En dagmamma tar ofta hand om tretton barn.
Numera blir inte en kvinna som är tillsvidareanställd avskedad om hon blir gravid, men fortfarande ska hon kunna visa upp ett negativt graviditetstest på anställningsintervjun.
- I banansektorn kräver man till och med bevis på att kvinnorna är steriliserade, säger Ligia Alzate.
Hur hög är medlemsavgiften?
- Sju åtta kronor i månaden. Vi försöker samla in pengarna när vi är ute på företagen, annars måste medlemmarna betala bussbiljetten till CUT:s kontor också.
Vad tjänar man i genomsnitt?
- Medelinkomsten för en person som jobbar inom ekonomi kan ligga på 450 dollar (3 600 kronor) i månaden, majoriteten går på minimilönen som är 250 dollar (2 000 kronor i månaden).
Hur många timmar jobbar man i veckan?
- 45-48 timmar.
Finns det sjukförsäkring?
- Arbetsgivaren och arbetstagaren delar på kostnaden. Man kan få upp till halva lönen om man är sjuk.
Har man betald semester?
- De som har tillsvidareanställning har två veckors betald semester. Men inte de andra.
Träder någon försäkring in om man blir arbetslös?
- Nej. Om ett statligt företag läggs ner kan man få en engångssumma men sedan blir det inget mer.
När går man i pension?
- Män går i allmänhet i pension vid 62 års ålder, kvinnor vid 57 år. Skillnaden beror på att kvinnorna, som fött barn, också har fått arbeta i hemmet.
- Varje person som jobbar betalar 1 procent på lönen till pension för dem som redan är pensionerade. På det ska man betala till sin egen fond, men problemet är att många, framför allt kvinnor, tjänar så dåligt att de inte har råd.
Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.
Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.
Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.
En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?
Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på, kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.
Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning.
Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.
För att få mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara. Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.
Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.
Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.
Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom 50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.
Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.