- Nej, jag trodde att jag gjorde något som låg i linje med vad sjukhuset ville. Det är väl klart att inte rasism eller ens det som är bara nästan rasism ska existera på ett sjukhus.

Innan han vände sig till tv hade han flera gånger rapporterat om händelser med rasistiska inslag till sina chefer. Chefernas reaktioner på Peter Magnussons rapporter var "kyligt".

- Jag har exempel på att anställda sagt saker som "jävla Taikon" och att "man borde släppa en bomb på syrianska stadion" inför patienter. Då har det för länge sedan passerat gränsen för vad som är jargong. Och det har effekter på vården. Jag menar att patienter kan ha fått sämre vård på grund av nonchalans och ovilja.

Efter att Peter Magnusson varit med i tv blev han utskälld av cheferna. Det fick han så småningom en ursäkt för. Som offentliganställd har man rätt att lämna uppgifter till media utan risker för påföljder. Det är också förbjudet att efterforska källor.
Men därefter har det varit locket på.

- Sista halvåret har tystnaden från sjukhuset varit närmast olidlig. Jag tolkar det som utfrysning.

Med facit i hand, hade du handlat likadant i dag?

- Jag skulle gärna vilja svara ja. Men det kanske inte skulle vara sant. Att bli arbetsbefriad och utskälld är ett högt pris att betala. Samtidigt tror jag att jag mår mycket bättre än om jag inte hade gjort något. Jag skulle ha haft otroligt svårt att förlika mig med hur det är.

Vad betyder Kollegapriset för dig?

- För mig känns det större än att få Nobelpriset. När jag gick där på min kammare visste jag ju inte om det jag gjorde hade någon betydelse eller inte.

Fotnot: Peter Magnusson tar emot Kollegapriset den 30 september vid ett seminarium som tidningen anordnar, som handlar om yttrandefrihet i arbetslivet. En längre intervju med Peter Magnusson kan du läsa i nästa nummer av Kollega, som kommer ut den 30 september.