Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svenskar - inga stolta arbetstagare

Endast tre av tio svenskar är nöjda med sina jobb. Hälften känner inte ens en stolthet för det de jobbar med. Indien och Malaysia har mest stolta arbetstagare bland de 33 undersökta länderna som rekryterings- och konsultföretaget Kelly Services gjort.
Sandra Persson Publicerad

Många svenskar värderar stolthet i sitt arbete mer än lön och status och väljer därför hellre ett arbete där de får arbeta med något de tycker är viktigt. Arbetstagare födda på 80-talet eller senare är de som har lägst yrkesstolthet och är även de som kommer att byta jobb mest på arbetsmarknaden framöver.

- Vi kommer att se en hel del skiften hos den gruppen. De unga är mer involverade och informerade i samhället och ställer sig ofta frågan varför, varför ska jag göra det här? säger Carl Kjellberg, vd på Kelly Services.

Han menar också att de har en helt annan mentalitet och är vana vid att ha flera möjligheter, och ser bortanför status och materialism.

- Det syns redan att de har en knackigare cv och har rest en del och jobbat lite grann här och där. 80-talisterna tycker inte att jobbet är allt utan att det finns viktigare saker för dem än arbete och status, säger Carl Kjellberg.

Undersökningen visar även att 40 procent inte tycker att deras nuvarande jobb uppfyller målen i karriären. Missnöjet är som mest tydligt i åldrarna 48-65 år, där hälften inte tycker att de nått sina mål.

Carl tror att många i den äldre generationen blir kvar trots att de vill sluta och de som försöker byta karriär blir ofta arbetslösa.

- Det är en svår grupp, många är fortfarande fulla av livskraft. De blir så klart påverkade och ifrågasätter sin arbetssituation idag mer än förut.

I Asien byter arbetstagare heller inte jobb. Där stannar de hos sin arbetsgivare hela livet, både av kulturella skäl och på grund av en annan utvecklingsnivå än hos oss i Västeuropa.

I snitt uppger 82 procent av de 100 000 intervjuade att de känner viss yrkesstolthet. I Sverige är siffran på 62 procent. Stoltast i Norden är finnarna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.