Lönebildning huvudfråga i EMU

Lönebildningen blir en huvudfråga om Sverige går med i EMU. Om det var alla församlade ekonomer eniga när SACO, TCO och SAF ordnade ett seminarium om svensk arbetsmarknad och euron.

Frågan är inte om utan när Sverige ska ansluta sig till EMU. I alla fall i denna krets av inbjudna professorer och ekonomer från SAF och facken. Professor Hans Genberg vid Graduate Institute of International Studies i Geneve, är tydligast på den punkten.
- Att skjuta upp medlemskapet kostar. Vi missar effektivitetsvinster och vårt inflytande i EU försvagas. Därför måste ett beslut om att söka medlemskap tas så fort som möjligt.
Har då löntagarna anledning att frukta EMU?
Det tror inte Jukka Pekkarinen från fackföreningsägda Löntagarnas forskningsinstitut i Helsingfors.
- Fördelarna är större än farorna. Om EMU skulle innebära lägre tillväxt, lägre reallöner, större instabilitet och högre arbetslöshet – då skulle löntagarna ha mycket att frukta.
Pekkarinen, liksom de övriga ekonomerna, är övertygad om att lönebildningen får en stor roll för det land som går med i EMU. Helt enkelt därför att man som medlemsland förlorar delar av sin ekonomiska självständighet.
- Vi kan inte devalvera och föra en egen valutapolitik inom EMU, konstaterar också Svante Öberg, SCB:s chef som tidigare utrett den svenska lönebildningen. Samtidigt påpekar han att detta inte nödvändigtvis är en nackdel.
- En egen valutapolitik är bra enbart om man är duktig på det.
Enligt Svante Öberg skulle den nuvarande svenska modellen med branschvisa förhandlingar sannolikt ge lägre tillväxt och lägre sysselsättning än både samordnade centrala och lokala förhandlingar. Samtidigt påpekar han att inget av dessa alternativ är lätt att genomföra. Det sistnämnda framför allt för att det medför stora löneskillnader.
Ett land där man använt sig av centrala löneförhandlingar för att bekämpa inflationen och uppfylla EMU-kraven är, som Jukka Pekkarinen påpekar, Finland. Genom buffertfonder, som ger utrymme att sänka arbetsgivaravgifterna vid lågkonjuktur, försöker man dock skapa en viss flexibilitet i lönekostnaderna.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 1999