Att jobba övertid inom restaurangbranschen är mer regel än undantag, menar de tre hovmästarna Lotta Lennerö, Linda Elfving och Magdalena Danielsson. Själva funderade de inte så mycket över att arbetsdagarna kunde bli uppemot 18 timmar på den nystartade konferens- och restauranganläggningen där de tre jobbar. De var ju en man kort och ville hellre vänta på att hitta rätt person, än att anställa någon som kanske skulle visa sig vara fel för jobbet.

- Man är en inbiten restaurangmänniska och ser alltid till driftens bästa, förklarar Lotta Lennerö.
- Vi är lite skadade och tycker inte det är så farligt att jobba 16 timmar. 18 och 20 går också bra, säger Magdalena Danielsson.
- Man hinner inte stanna upp och se om det är rimligt att jobba långpannor, som det kallas, säger Linda Elfving.

Men när deras chef kontaktade facket för att träffa kollektivavtal, fick ombudsmannen Thomas Fahrenholz upp ögonen för de tre hovmästarnas situation och såg direkt att det inte var rimligt att jobba så mycket övertid som tjejerna gjorde, inte ens lagligt.

- Det är skönt att det var vår arbetsgivare som kontaktade facket och ingen av oss eftersom det här har växt och blivit mycket större än vad någon av oss trott, säger Lotta Lennerö.

Ditintills hade de tre hovmästarna ensamma haft ansvaret att stänga anläggningen, men facket tog arbetsgivaren i örat och ansvaret lyftes över på en firma med anställda som har utbildning för uppgiften. Dessutom fick tjejerna som kompensation för all övertid de jobbat, en ansenlig summa pengar var plus 25 extra semesterdagar. Inalles får hovmästarna alltså sammanlagt 50 dagars semester i år.

- Det är helt galet, jag har aldrig haft semester i hela mitt liv. Jag visste inte ens att man får extra pengar under semestern, säger Lotta Lennerö, som jobbade uppemot 350 timmar övertid under ett halvår. 

- Hade inte Thomas Fahrenholz tagit tag i frågan hade vi aldrig kommit på tanken att kräva ersättning. Vi kanske hade tagit ut någon extra dag här och där, men aldrig 25 extra semesterdagar, säger Magdalena och Linda.

Facket krävde också skadestånd på lite drygt 75 000 för att företaget inte begärt övertidsdispens. Pengarna skulle gå till kompetensutbildning för de tre hovmästarna, ville facket, men arbetsgivaren ville annorlunda. Några icke-organiserade anställda började ifrågasätta satsningen på de tre hovmästarna och företaget beslutade att istället betala skadeståndet till fackets strejkkassa, för att undvika konflikt med de icke-fackanslutna.

- Till viss del kan jag förstå varför arbetsgivaren inte vill skapa friktion, men de andra har ju gjort sitt val - de vill inte vara med i facket. Arbetsgivaren skulle ju bara tjäna på om vi fick utbildning, det finns massor vi skulle kunna lära oss, säger Magdalena Danielsson.

-  Jag tror inte arbetsgivaren missunnar oss utbildning, men det är ett förhastat beslut som känns väldigt ogenomtänkt, säger Linda Elfving.