Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Risk för tystnadskultur kan öka när alla är på jobbet

På arbetsplatser där anställda alltid är på plats och saknar möjlighet till distansarbete kan risken för tystnadskultur öka. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
En skylt på Arbetsmiljöverkets fasad och porträttbild på forskaren Lotta Dellve.
Tystnadskultur är vanligare på arbetsplatser där många har en osäker anställning, enligt Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap och en av huvudförfattarna till tre nya rapporter från Arbetsmiljöverket. Naina Helén Jåma/TT, Pierre Ropero

Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, är en av huvudförfattarna till tre nya rapporter om tystnadskultur på arbetsplatser.

Vad är det mest uppseendeväckande resultatet? 

– Att drygt 40 procent av 7 000 tillfrågade upplever att de inte får något gehör från ledningen när de berättar något som de tycker är viktigt att förbättra. 

Vilka är problemen med tystnadskultur? 

– Det kan få massor med konsekvenser. Ledningen får inte reda på hur verksamheten fungerar på golvet och kan inte komma till rätta med de problem som finns. Det handlar både om säkerheten på arbetsplatsen och hur verksamheten kan utvecklas, till exempel hur det går att sälja mer och möta kunderna bättre. 

– Och på en arbetsplats där alla tystar ner varandra och det inte går att vara sig själv, mår medarbetare inte bra och vill ofta inte stanna kvar.

Hur uppstår en tystnadskultur? 

– Det finns flera förklaringar. Om de anställda har svårt att hinna med sina uppgifter och att prioritera bland mål och utmaningar, är det vanligt att de är tysta om olika problem för att undvika att få ännu mer att göra. 

En annan förklaring är enligt Lotta Dellve att organisationer som är måna om sitt varumärke ofta har en vision om att alla i organisationen ska må bra. Då vill ledningen inte alltid höra om problem som inte stämmer överens med varumärkesvisionen. 

– Det kan också uppstå en tystnadskultur om de anställda alltid arbetar på samma ställe, inte kan röra sig mellan olika grupper, platser eller jobba hemma ibland. De som alltid arbetar tillsammans anpassar sig till varandra. Normer om till exempel censur och att ingen lyssnar när problem lyfts får ett större grepp om individerna.

Lotta Dellve gör nu en fördjupad undersökning tillsammans med en doktorand om sambandet mellan att de anställda arbetar på plats och att det uppstår en tystnadskultur.

Vilka drabbas hårdast?

– Tystnadskulturer är framför allt vanligt på arbetsplatser där många har en osäker anställning. De anställda tänker att karriären gynnas av att vara tyst och lojal med arbetsgivaren. Yngre medarbetare, 16 – 29 år, är också tystare. De upplever oftare än äldre att de behöver tolka signaler på arbetsplatsen och anpassa sig för att bli en del av gemenskapen – både bland kollegor och i organisationen. Exempel på branscher där det är vanligt med tystnadskultur är handel, hotell- och restaurang och fastighetsbranschen. 

Vad ska en medarbetare på en tyst arbetsplats göra? 

– Det är viktigt att vara modig och fortsätta att lyfta risker i arbetslivet, både med sin chef och sina kollegor. Det är bra att diskutera hur problem ska tas upp på arbetsplatsen. 

Hur ska ledningen agera? 

– Det är viktigt med tydlig, regelbunden kommunikation i dialog om hur problem kan rapporteras. Det är också viktigt med en närvarande närmsta chef som lyssnar och välkomnar alla – oavsett kön, ålder och födelseland.

Om det används ett digitalt system för att rapportera incidenter, risker och händelser är det också viktigt att det går att rapportera enkelt och snabbt få återkoppling, enligt Lotta Dellve.  

Har du själv upplevt tystnadskultur? Mejla gärna till kamilla.kvarntorp@kollega.se och berätta. Du har källskydd och ingenting publiceras utan ditt samtycke. 

Vad är tystnadskultur?

Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap, beskriver tystandskultur som en kombination av följande faktorer:

• Att vara tyst om problem som hade kunnat lösas om de kommit fram.

• En miljö där anställda censurerar varandra.

• En upplevelse av organisatorisk dövhet bland dem som kan göra något åt problemet. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.

Carl Cederström
Carl Cederström är författare till Kontoret - en historia om arbetsplatserna som format Sverige. Foto: Karl Nordlund/Bonnier

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.