Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Linn fick jobb på LKAB redan i gymnasiet

Hur är det att vara ung i arbetslöshetens Sverige i dag? I Kiruna ryckte LKAB i Linn Fagervall innan hon ens hade tagit studenten.
Petra Rendik Publicerad
Linn Fagervik fick jobb på LKAB i Kiruna.
Linn Fagervall sparar pengar för att kunna köpa sig en bostad. Foto: Rebecca Lundh.

Som Kirunas största arbetsgivare är det inte ovanligt att flera personer i en familj, till och med generationer bakåt, någon gång arbetat eller arbetar på gruvbolaget LKAB. Så är det även för Linn Fagervall.

Hennes mamma har jobbat på LKAB. Pappa och storasyster gör det fortfarande. Därför tänkte Linn Fagervall göra tvärtom.

– På LKAB ville jag inte hamna. Jag hade stora planer när jag gick på gymnasiet, jag skulle bli arkitekt, berättar hon. 

Men när det var dags för sommarlov mellan årskurs två och tre så gjorde hon det många andra unga gör i Kiruna. Hon började sommarjobba på gruvbolaget.

LKAB kallas "drömdödaren"

På den vägen är det. Jobbet var oväntat kul, omväxlande, hade potential och en puls som tilltalade henne. LKAB hörde också av sig flera gånger innan hon ens tagit studenten för att erbjuda henne jobb, vilket peppade henne ännu mer.

Nu har Linn Fagervall jobbat i snart sex år på LKAB, det senaste året som projektkoordinator. Hon trivs fantastiskt bra och ser sig själv arbeta inom tung industri även i framtiden. Drömmen om att bli arkitekt har hon lagt ner – ska hon utbilda sig så är det kanske till ingenjör eller projektledare.

– Man brukar ju kalla LKAB för drömdödaren efter att man sommarjobbat här första gången. För du tjänar bra, har schysta villkor, kan utvecklas i jobbet och vara ledig för studier. Så man blir gärna kvar, säger Linn Fagervall, men lägger till att lönerna är höga för att man jobbar på obekväma arbetstider och för att arbetet sker i en farlig miljö.

Jobbmöjligheterna är mycket goda på LKAB och i Kiruna. Landets lägsta arbetslöshet finns just i Kiruna där 2,6 procent var arbetslösa i oktober, bland unga 18–24 år var siffran 3 procent.

Svårt att få bostad i Kiruna

För Linn Fagervall innebär det en trygghet här och nu, men också inför framtiden. Hon kan unna sig vardagslyx som resor till solen när mörkret i norr blir kompakt och ändå lyckas spara ganska mycket pengar. Men framför allt kunde hon bli vuxen på riktigt efter gymnasiet då hon flyttade hemifrån.

– Det är svårt att få bostad i Kiruna, men jag hade råd att hyra en svindyr lägenhet som ingen annan ville ha. Nu har jag flyttat hem tillfälligt igen så jag kan spara ihop till en buffert och kanske slippa bolån. På sikt vill jag äga mitt boende, säger Linn Fagervall.

Alla hennes kompisar i Kiruna har arbete, med några få undantag jobbar även de på LKAB. Linn Fagervall jämför sin situation med jämnåriga vänner som bor söderut i landet. Hon upplever att de har det betydligt tuffare att komma in på arbetsmarknaden, vissa har två–tre jobb för att komma upp i samma lönenivåer som Linn.

– Det är en helt annan konkurrens där. Du måste vara utbildad och ha minst tio års erfarenhet för att ens bli anställd. Här är det tvärtom – du lär dig jobbet eftersom vi skriker efter folk.

Råd till arbetslösa: sök er norrut

Det finns såklart nackdelar med Kiruna, som att det är ont om bostäder även om det byggs mycket nytt och att vintrarna är långa, kalla och mörka. Men hon tycker ändå att fler arbetssökande, unga som äldre, borde blicka uppåt mot norr. Om inte annat för att fylla på sitt cv med lite arbetslivserfarenhet.

– Här finns industrierna, det är vi som utvecklar och utökar våra verksamheter. Har du jobbat här några år så blir det nog lättare att få jobb på andra ställen i landet, säger Linn Fagervall.

Du tjänar bra, har schysta villkor och kan utvecklas i jobbet

LINN FAGERVALL

Ålder: 24.

Bor: Kiruna.

Arbetsplats: LKAB. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Lönebidraget står still – slår mot funktionsnedsatta

För sjunde året i rad ligger lönebidraget kvar på samma nivå. Sif Bjarnason hade en anställning med lönebidrag. För att ha råd att ha kvar henne ville arbetsgivaren gå ner till 50 procent. Omöjligt för henne. Vid årsskiftet blev hon uppsagd.
Sandra Lund Publicerad 14 januari 2026, kl 06:01
Sif Bjarnason står vid Örebro slott i skymning. Hon ser bestämd ut.
Sif Bjarnason går nu ut i arbetslöshet, eftersom lönebidraget legat still i flera år. Det har gjort det svårt för många arbetsgivare att behålla anställda med funktionsnedsättningar. Foto: Per Knutsson

I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.

Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet. 

Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på. 

Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.

–  Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.

"Vad vill samhället?"

Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras. 

–  Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?

Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020. 

Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet. 

Fremia: "Inga nya anställs"

Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.

Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner. 

På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.

–  Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.

Arbetsförmedlingen: "Stödet har urholkats"

Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.

I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”. 

Myndigheten landar i slutsatsen:

”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”

Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.

"Höj och indexera lönebidraget"

Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.

–  Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.

Lönebidrag borta som politiskt mål

Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.

Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.

–  Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.

I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.

För de senare åren är det borta.

Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.

I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”

Fakta lönebidrag:

  • Ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när någon som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga anställs.
  • Det är en kompensation för de anpassningar arbetsgivaren på grund av till exempel nedsatt rörelseförmåga eller psykisk ohälsa.
  • Används framför allt i privat sektor, 77 procent.
  • Kan ges för lönekostnaden upp till 20 000 kronor brutto. Har inte ändrats sedan 2020.