Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så undviker du att reta gallfeber med dina mejl

Mejl är en ständig källa till irritation hos anställda. Nio av tio erkänner att de retar upp sig på mejl de tar emot, visar en undersökning.
Johanna Rovira Publicerad
Vett och etikett i mejl som alla bör känna till. Irritera inte andra med dina mejl.
Efter semestern väntar ofta en full inkorg. En undersökning visar att det som stör mest med e-post är dåligt språk, sena svar och onödiga versaler. Så här undviker du att irritera kollegorna. Foto: Colourbox.

Första dagen efter semestern och det ligger 2082 olästa mejl i inkorgen. Frånvarobesked och spamfilter i all ära, mejlen hamnar i inkorgen likt förbannat.  Att slänga samtliga olästa i papperskorgen är ett alternativ för den som kan blockera den där gnagande känslan av att det kan dölja sig viktig information i horden av erbjudande om stekpannor med non-stick beläggning och rabatt på sololja.  

Andra går in och smygläser mejl under semestern eftersom de inte vill ägna hela första arbetsdagen efter semestern åt att rensa mejl. 

Uselt språk i mejl stör flest

Att få en massa ovidkommande mejl är dock inte det som stör anställda i Sverige mest vad gäller e-posthanteringen, enligt Kantar Sifos webbundersökning. Nio av tio personer som deltagit i undersökningen erkänner att de retar sig på mejl de får, och störst källa till irritation är hur mejlen skrivs – stavfel och kackig grammatik sätter känslor i svall hos 59 procent av de tillfrågade. 

Sena svar kommer på god andraplats, tätt följt av otyget att skriva med VERSALER, enligt undersökningen som beställts av webbhotellet Strato. Webbhotellet uppmanar anställda att skippa versalerna och föreslår dessutom att man alltid ska inleda med hälsningsfrasen ”Hej Anders”. (En kvalificerad gissning är dock att just den hälsningsfrasen lär irritera majoriteten av alla som inte heter Anders). 

Som avslutningsfras bör man, enligt Strato skriva, Med vänlig hälsning eller Vänliga hälsningar och undvika förkortningen Mvh. 

Var tydlig och kortfattad i mejl

För att undvika ytterligare stresspåslag hos dem du skriver till bör du också vara stringent och hålla dig till ämnet. Texttunga mejl stör nämligen en dryg tredjedel av mottagarna. Otydliga ämnesrader retar gallfeber på nästan lika många, enligt undersökningen. 

Även om du anser att du behärskar konsten att skriva perfekta och harmlösa mejl som knappast kan väcka negativa känslor hos någon, så kan du ha i åtanke att sju av tio tycker att det är svårt att formulera sig i mejl. Dessutom är det omöjligt att vara alla mottagare till lags. En femtedel av de tillfrågade hakar till exempel upp sig på alltför kamratliga tilltal samtidigt som nästan lika många kan gå i gång på motsatsen – för formellt tilltal.

 

Vett och etikett för mejl som alla bör känna till: 

  • Svara i tid
  • Glöm inte hälsningsfras/avslutningsfras
  • Tydlig ämnesrubrik
  • Skriv kort
  • Korrläs innan du skickar
  • SKRIK INTE (använd gemener)
  • Skicka till rätt mottagare
  • Spamma inte

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Jobbet med spöken runt hörnet

Klockor som oförklarligt ger ifrån sig ljud. Saker som flyttar sig. Hörbara steg från den tomma övervåningen. Det finns anställda på Långholmens hotell och restaurang – ett tidigare fängelse – som inte vill åka upp på vinden ensamma.
Petra Rendik Publicerad 31 oktober 2025, kl 06:01
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Övernaturliga upplevelser på Långholmen – eller helt rationella förklaringar?
Spöken på jobbet - eller inte? Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg på Långholmens hotell - ett tidigare fängelse där det sägs spöka - kan berätta många underhållande historier om kusliga händelser. Foto: Joachim Stokstad/G. Fredriksson.

I dagsljus känns Långholmens hotell och restaurang som en skön oas bara några hundra meter från den hårt trafikerade Västerbron i Stockholm. Men när mörkret faller så känns platsen inte lika inbjudande, särskilt inte om man känner till Långholmens historia.

Här finns det gamla spinnhuset som en gång var en straffinrättning för fattiga kvinnor och från början på 1800-talet byggdes fängelseverksamheten ut, för att upphöra först 1975. 

Sista dödsstraffet november 1910

Det var också här den sista avrättningen i landet ägde rum, när rånmördaren Johan Ander avrättades med giljotin den 23 november 1910.

Det finns nog mycket ångest och sorg i väggarna. Har man lite livlig fantasi och är mörkrädd… jag vill i alla fall ha sällskap när jag rör mig på vissa platser här … Håret i nacken krusar sig ibland, säger Chris Stenberg, arrangemangschef på Långholmens hotell.

Tror egentligen inte på spöken

Bland de anställda på hotellet har tre läger utkristalliserat sig när det kommer till hur man ställer sig till övernaturliga fenomen, berättar Chris Stenberg: hon själv tillhör de som egentligen inte tror på spöken men inte är lika tvärsäkra på sin sak sen man började arbeta på hotellet.

Det finns de som inte tror alls, och så gänget som inte tycker det är så konstigt att osaliga andar vandrar mitt bland oss.

Victoria Ingasdotter, som jobbar med konferenser på hotellet, tillhör den senare kategorin. Men det betyder inte att hon skyller på spöken så fort hon hör konstiga ljud från källaren.

Jag har upplevt saker som är svåra att förklara

Jag försöker ju hitta rationella förklaringar såklart, men jag har upplevt saker som är svåra att förklara, säger hon.

Hon känner mest harmoni på sin arbetsplats, men när hon släcker lamporna då kommer rysningar och en känsla av att inte vara ensam. Särskilt när hon rör sig i de äldsta delarna av huset, som festvåningen och vinden, som ligger vägg i vägg med spinnhuset. 

Till förrådet på vinden kommer man numera med hiss och dit är det många som inte vill åka upp utan sällskap. När dörrarna öppnas på plan tre kan Victoria inte förmå sig att kliva ut ur hissen.

Jag kommer inte ut, det går bara inte! Det är som en osynlig vägg framför mig. ”Skärp dig Victoria”, säger jag till mig själv, men det är bara att åka ner och be någon åka med upp igen, säger hon.

Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg.
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Foto: Joachim Stokstad.

Diskaren såg att mannen saknade ben

En gemensam upplevelse som flera delar är mysteriet med tidtagaruren som ligger i ett rekvisitaförråd på markplan i det gamla spinnhuset. När personalen går in i förrådet har uren ibland börjat pipa – men slutat när de kommit fram till väggen där de hänger.

Jag har en logisk förklaring att det kanske handlar om magnetism av något slag, men vissa kollegor säger att det är spöken. Jag vet inte, säger Chris Stenberg.

En bra spökhistoria

Vare sig man tror på spöken eller inte så är en bra spökhistoria underhållande och medarbetarna på hotellet kan berätta många. 

Stängda dörrar som plötsligt står öppna, prylar som flyttar sig, ljud av fotsteg och dans från festvåningen, trots att personalen gått låsrundan och inte en levande själ synts till. 

Och så historien om mannen utan ben, som nog har lockat mer till skratt än skräck. Det var en diskare som gjorde undan det sista en kväll när en herre kom in i lokalen.

Diskaren trodde att det var en gäst och började prata med honom. Men när mannen går i väg ser diskaren att han saknar ben, säger Victoria Ingasdotter och skrattar. 

Även gäster kan få möta gengångare. För en tid sedan berättade en konferensgäst om en händelse när hon skulle ta sig till sitt hotellrum.

– Hon hade gått upp i fel trappa och känner plötsligt att någon drar henne i kjolen. Jag skojade med henne om att spökena är snälla och hon svarade allvarligt att de kändes lite busiga ändå, berättar Victoria Ingasdotter. 

Långholmens hotell: Berättelser från ett före detta fängelse
Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. Foto: G. Fredriksson.

Fler arbetsplatser där det sägs spöka

På Varbergs kusthotell kan gäster bli omstoppade av en osynlig sköterska som tog hand om sjuka barn under sanatoriets tid. Det sägs att man också kan höra de tuberkulossjuka barnens skratt ljuda på det som i dag är spaavdelningen.

På stålföretaget Outokumpu i Avesta och avdelningen Strängen kan den som vistas där på kvällar och nätter höra Strängspöket harkla sig. Spöket säg vara en man som jobbade på kontoret och dog kort efter att han gått i pension. 

För några år sedan ville 35 asylsökanden lämna sitt boende i Grännaforsa eftersom det spökade i huset. De hade hört konstiga ljud, sett lampor släckas och låsta dörrar öppnas. 

Källor: Sveriges Radio, Dagens arbete och Hallandsposten.