Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Anställda på Vattenfall blir förebilder för unga

Många unga saknar positiva förebilder och tror att jobb är något trist. Det vill programmet My Dream Now ändra på genom inspirerande möten med arbetslivet.
Johanna Rovira Publicerad
Två unga tjejer i varsin fåtölj samtalar med en säljare på Vattenfall.
Jasmina Bunsop och Hiba Al-Musawi pratar med säljaren Conny Svensson. Foto: Staffan Claesson.

Vi har varit bra på att välkomna människor till landet, men inte till arbetslivet. Det drabbar barnen, som ofta saknar förebilder med inspirerande jobb. Det anser Jonas Bygdeson, social entreprenör och grundare av programmet My Dream Now.

För drygt ett decennium sedan kände han sig missmodig över detta. Han tyckte det var sorgligt att samtidigt som framför allt it-företagen skrek efter kompetens, fanns begåvade unga utan vettiga framtidsutsikter bara ett stenkast bort. Ungdomar vars sinnebild av arbete är att det är något tråkigt, tungt och torftigt.

Jonas Bygdeson. Foto: Staffan Claesson.

–  Vissa unga tror att man ljuger när man säger att man tycker det är roligt att gå till jobbet. I deras värld har de vuxna inga jobb alls eller har jobb som de är överkvalificerade för. Slutsatsen för ungdomarna är att jobb inte är roligt och att utbildning inte lönar sig, förklarar Jonas Bygdeson. 

Han kontaktade slumpmässigt en mattelärare på en skola i Husby, en närförort i Stockholm, som bekräftade hans farhåga att det var svårt att motivera elever att plugga. Läraren bjöd i samma veva in Jonas Bygdeson till skolan för att tala med eleverna.

Parallella universum

Efter mötet med eleverna insåg Jonas Bygdeson att företagen i Kista och de unga i Husby, levde i två parallella verkligheter trots att de befann sig i princip vägg i vägg rent geografiskt i norra Stockholm.

En idé föddes för att förena de två världarna: My Dream Now.

–  Tanken var att skapa inspirerande möten mellan unga och arbetsliv med visionen att alla unga ska ha hopp om framtiden. Vi prioriterar områden där arbetslösheten är hög och det saknas förebilder, säger Jonas Bygdeson, i dag vd för det icke vinstdrivna företaget Creador AB, som driver programmet My Dream Now.

Zsofia Svegårdh. Foto: Staffan Claesson.

Elva år senare sitter åtta unga kvinnor i en stor besökslounge i ett industriområde i Uppsala och lyssnar uppmärksamt när Zsofia Svegårdh berättar om hur det kom sig att hon blev inköpschef på Vattenfall.

–  När jag började här 1999 var jag den enda tjänstemannen med utomeuropeisk/afrikansk invandrarbakgrund. I dag finns det flera som inte har helsvensk bakgrund och det tycker jag är ballt. Vi behöver mångfald och inkludering för att fatta bättre beslut, och få fler infallsvinklar för att spegla hela samhället, berättar Zsofia Svegårdh för ungdomarna.  

Nästa Leif GW Persson

De unga kvinnorna går samtliga sista året på Internationella gymnasiet i Uppsala och är på ett studiebesök som arrangerats av My Dream Now. Flera av eleverna när dock redan framtidsdrömmar: Shanja Spina vill bli kriminolog, Hiba Al-Musawi siktar på att antingen bli egen företagare eller mäklare och Jasina Bunsop tänker sig en framtid inom HR, som sin mor.
 

Om man vill något och inte försöker så ångrar man sig.

Men de bär också på andra drömmar som kryper fram under de mer personliga mötena i smågrupper de har med olika anställda på Vattenfall. Hiba Al-Musawi bekänner att hon gärna vill bli flygvärdinna och Zsofia Svegårdh uppmuntrar henne att göra slag i saken och söka jobb i flygbranschen.

–  Om man vill något och inte försöker ångrar man sig. Testa, det behöver ju inte vara för hela livet.

Zsofia Svegårdh utbildade sig till VVS-ingenjör men byggkrisen ändrade förutsättningarna och hon blev först säljare och sedermera inköpschef.

–  Man ska ha roligt och göra saker man trivs med när man jobbar. Jag vill bidra till att folk växer, det är därför jag är chef, förklarar hon för de unga kvinnorna.

Unga behöver känna att sig behövda

– Det känns helt fantastiskt att kunna ingjuta hopp i elever, framför allt de som är skoltrötta. Kanske kan jag vara en förebild med min historia, men oavsett bakgrund behöver ungdomar känna att de behövs på arbetsmarknaden, där det dessutom blir svårare och svårare att hitta resurser, säger hon efter att eleverna gått vidare till nästa smågruppsmöte.

Flertalet av de anställda som ställt upp på småmötena för att berätta om sina jobb som bland annat elektriker, säljare och anläggningsansvarig på Vattenfall, har haft andra yrkesdrömmar, konstaterar eleverna efter att ha samtalat och ställt frågor till de anställda.

Reza Resvani. Foto: Staffan Claesson.

–  Det är intressant att så många har samma story, att de hamnat här av en tillfällighet. De flesta vi pratat med säger att de inte utbildat sig till det här, utan bara hamnat här, säger en av eleverna.

Även Reza Rezvani, som är partneransvarig på My Dream Now och har arrangerat studiebesöket på Vattenfall, har haft olika jobb tidigare och delar med sig av sin karriärberättelse till de unga kvinnorna.

–  Min dröm var bli toppdiplomat, men det blev inte så.

Drömde om jobb med stora häftiga saker

Robin Carlberg, klasscoach på My Dream Now och klubbordförande för Unionen på Forsmarks Kraftgrupp. Vattenfall, hade däremot en dröm om att jobba med stora häftiga saker och han blev så småningom bränsleingenjör. Han är inte med under studiebesöket  – hans uppdrag som klasscoach består i att träffa eleverna ute på skolorna på betald arbetstid.

Men målet är detsamma:

–  Som klasscoach försöker vi inspirera och motiveraunga att tänka utanför boxen och ge dem ambitionen att ha mål eller en framtidsdröm. Vi försöker utmana den förutfattade inställningen att ”det går aldrig”, säger Robin Carlberg.

Robin Carlbergs dröm är ett bättre samhälle och han är själv aktiv att försöka bidra till detta, genom såväl fackligt som andra engagemang.  

–  Att vara klasscoach är ett annorlunda sätt att bidra till samhället och mötet med unga är inspirerande för mig, säger han.

Fler aktiviteter

  • My Dream Now driver flera program för möten mellan gymnasie- och högstadieelever och arbetsliv:
  • Klasscoachprogrammet: Små team med frivilliga förebilder träffar en klass på skolan 2-4 gånger per läsår.
  • Studiebesök: Eleverna får besöka olika arbetsplatser i närområdet.
  • Case: Ett företag ber en gymnasieklass om hjälp med ett verkligt problem kopplat till aktuell läroplan.
  • Branschdag: En verksamhet visar under en heldag upp sin bransch för att inspirera elever.
  • Framtidsdag: Mellanstadieelever får under en halv dag träffa yrkesaktiva från olika företag och prova på aktiviteter.
  • App: Öppen för alla från 13 år, där unga kan kontakta förebilder från arbetslivet som registrerat sig i appen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat