Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Babblaren på mötet betraktas som ledare

Du vet de där medarbetarna som kapar mötena och aldrig slutar tala? De kan ha hört talas om Babbelhypotesen – en hypotes tjänstemän med chefspretentioner bör ha koll på.
Johanna Rovira Publicerad
Tecknad bild på en mansperson som står upp och hur hans mun kommer massvis med pratbubblor.
Babblaren är en riktig mötestjuv. "Den som pratar mest vinner mer inflytande än vad den gjort sig förtjänt av", menar Anders Lökken som är psykolog och ansvarig för ledarskapsutveckling och chefsutvärdering på Novare. Illustration: Mia Nilsson.

Tänk dig ett möte med deltagare som aldrig träffat varandra tidigare. En person tar till orda – och släpper ogärna ordet ifrån sig. Hen talar och talar och talar.

Du kanske suckar inombords över de banaliteter som uttrycks eller gnisslar tänder över att mötet kommer att dra ut på tiden, men omedvetet kommer du och alla andra i rummet att börja betrakta filibustern som en ledargestalt.

I synnerhet om hen är en han.

Välkänt fenomen

Fenomenet är ingalunda nytt, många ledarskapsexperter har haft på känn att det är den som babblar mest och tar mest plats som får mest gehör, oavsett intelligens och kunskap, men nu har forskare i USA bekräftat det som kallas Babbelhypotesen i en studie som också tagit med deltagarnas personlighetsdrag i beräkningen. 

"Att leda möten är en konst"

 

– Det är ett väldigt välgjort experiment som bevisar att den som pratar mest vinner mer inflytande än vad den gjort sig förtjänt av, vilket kan vara frustrerande och destruktivt, säger Andreas Lökken, psykolog och ansvarig för ledarskapsutveckling och chefsutvärdering på rekryteringsbolaget Novare.

 

Forskare vid bland annat Binghampton University och University of Oklahoma  i delade in 256 studenter i 33 mindre grupper och lät dem spela datorsimuleringsspel.

Efter ett planeringsmöte ombads gruppmedlemmarna peka ut den de trodde utsetts till gruppens ledare. De studenter som talat mest pekades oftare ut än andra, även efter att variabler som intelligens, kunskap om spelet och personlighet tagits med i beräkningen.

Könet spelade också in. Även om det fanns både kvinnliga och manliga studenter i grupperna, utsågs männen oftare till ledare.

Missvisande intryck

Det här kan så klart vara bra kunskap att ha med sig när man hamnar i helt nya gruppkonstellationer och vill ta ledningen. Men även den som redan är chef har nytta av att känna till hur gruppdynamiken fungerar. Att vara medveten om Babbelhypotesen hjälper oss att se igenom ett första intryck som kan vara missvisande, anser Andreas Lökken.

– Därmed inte sagt att man inte skulle vara kapabel för att man är utåtriktad och talar mycket.

Som ledare måste man vara medveten om att övriga deltagare i gruppen påverkas av att det omedvetet uppstår en hierarki i gruppen, menar Andreas Lökken. Om ledaren inte har lagt krut på att skapa goda relationer med alla och envar i en grupp, utan bara träffar vissa medarbetare under möten, finns det alltid risk att någon talför och missnöjd medarbetare utmanar ledarskapet.

– Vill man komma undan hotet om en dysfunktionell gruppdynamik måste man som chef lägga tid på individuella genuina relationer, säger Andreas Lökken.

Mötesledaren agerar regissör

Mötesledaren ska inte heller dra sig för att regissera mötena och se till att coacha medarbetare  antingen de gillar att hålla hov eller sitter knäpptysta i den stumma förhoppningen att förkorta mötestiden.

– Att leda ett möte är en konst man bör kunna som chef, säger Andreas Lökken, som själv brukar inleda möten med en runda för att ta in synpunkter från samtliga.  

Det är en intrikat balansgång att hålla ett möte som är strukturerat samtidigt som det är kreativt. Alltför mycket struktur kan ta död på kreativiteten.

– Det låter kanske banalt, men både chef och medarbetare bör förbereda sig inför mötet. Introverta behöver förbereda sig för att föra fram sina åsikter. Extroverta behöver mer coachning, för att bli mer kortfattade och för att formulera sig mer tydligt och koncist.

En av de viktigaste uppgifter chefen eller för all del mötesledaren har är dock att skapa psykologisk trygghet och trivsel i gruppen.

– Kollektiv intelligens uppstår när vi sitter i samma rum, har så pass mycket förtroende för varandra så vi inte censurerar oss själva men inte heller känner oss tvungna att säga smarta saker hela tiden, säger Andreas Lökken. 

Fem tips för att skapa babbliga möten utan resultat:

1. Slarva med mötesstrukturen; kom oförberedd, strunta i agendan (eller ha ingen agenda alls), låt mötet ta längre tid än ni avsatt tid till

2. Slarva med dokumentation och uppföljning (vilket gör att ni måste prata om samma sak flera möten i rad)

3. Strunta i incheckningen (försämra möjligheten för mer tystlåtna deltagare att bidra under återstoden av mötet).

4. Blanda ihop diskussionspunkter och beslutspunkter (vilket gör att deltagare inte riktigt vet vad målet för samtalet är)

5. Ägna dig åt annat under mötet, som mail och telefon, vilket gör att du zoomar ut från mötet och låter babblarna prata fritt (gäller även om du tillhör de 2,5 procent av befolkningen som faktiskt är kapabla till multitasking, eftersom andra ser att du checkar ut och tror att du inte bryr dig)

Källa: Andreas Lökken

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

90 000 chefer lämnar – få unga vill ta över

Inom tio år kommer 90 000 chefer att lämna arbetslivet. Samtidigt avskräcks många unga av villkoren i chefsrollen. För att locka nästa generation krävs bättre förutsättningar, menar experter.
Lina Björk Publicerad 17 november 2026, kl 08:15
Bilden är ett montage. Till vänster syns en ung person i formell klädsel vid ett bord, med andra personer och en bärbar dator i bakgrunden. Till höger syns två vuxna personer poserande bredvid varandra.
Inom tio år väntas 90 000 chefer lämna arbetslivet. Samtidigt tvekar många unga inför en chefsroll som har blivit allt mer krävande, enligt Malin Wranding och Caroline Thunved. Foto: Colourbox/ Anna-Lena Ahlström

Högre tempo, större krav och bredare roll. Att chefsrollen har förändrats de senaste 20 åren är de flesta överens om. Dagens chefer förväntas inte bara leverera resultat, de ska skapa kultur och psykologisk trygghet.

– Tidigare handlade chefsrollen om förvaltning. Nu måste du leda i ständig förändring, vilket innebär att ha koll på cybersäkerhet, arbetsmiljö, digital utveckling, omvärldsbevakning och fackkunskap i olika frågor, säger Malin Wranding, senior rådgivare inom ledarskap.

Inom tio år kommer 90 000 chefer att gå i pension, enligt statistik från SCB. Men chefsbristen syns redan i dag i form av många chefer har ansvar för allt fler medarbetare. Caroline Thunved, tidigare generalsekreterare för Sveriges Kommunikatörer, är oroad över utvecklingen.

– Många chefer leder med ohållbara krav och förutsättningar och det ser unga. Om du vill få ihop ditt liv och karriär så lockar inte den rollen, säger hon.

Hur ska arbetsgivare få fler att vilja bli chefer?

– Gör uppdraget rimligt. Många chefer har en kravbild som inte är hållbar. Tydligare prioriteringar och bättre organisatoriska förutsättningar är avgörande för att rollen ska vara attraktiv över tid.
 

Caroline Thunved får medhåll av Malin Wranding:

– En chef ska aldrig vara ensam. Arbetsgivare behöver skapa utrymme för reflektion och feedback. Det kan handla om att ha någon att bolla med eller en grupp där du kan ventilera fritt, antingen ett chefsforum eller en grupp du själv valt ut och litar på.

Båda pekar också på att utbildning är en nyckel, men inte enbart genom punktinsatser utan som en del i vardagen.

Varför bli chef när man kan få samma lön utan personalansvar?

– Att bli chef ska inte vara en belöning för att du jobbar hårt. Låt specialister vara specialister. En ledarposition är en roll om kunskap, att inspirera andra och få dem att växa. Och med rätt förutsättningar är det fantastiskt, säger Caroline Thunved.

 

 Kan du tänka dig att bli chef?

 Fatima Essaidi, 24 år, civilingenjör och föreläsare

Fatima

– Jag skulle kunna tänka mig det, men jag har heller inte bråttom att bli det. Det får ta sin tid, eftersom jag upplever att det finns ett värde i att bygga upp sin livs- och arbetslivs erfarenhet innan man leder andra människor. 





Mattias Westerholm, 34 år, it-konsult Vivicta AB

– Det är inget jag drömmer om, men jag har provat på chefskap i ideella sammanhang. Det har lärt mig mycket och det har varit kul att ta ansvar. Men en mellanchefs roll avskräcker mig: man får ett stort ansvar men ett litet mandat, så det skulle jag passa mig för. Jag trivs bättre i demokratiska organisationer där man bestämmer tillsammans och skulle kunna bidra mer till exempel i ett styrelsearbete. 


Elias Qalandari, 24 år, administratör Norrtulls SK

– Både ja och nej. Det beror helt på vad som förväntades av mig. En faktor som bidrar till att unga inte upplever det attraktivt att bli chef är upplevelsen av dem som pekar med hela handen. Det landar inte så väl hos en ung gene ration. Många lockas säkert av en hög lön och status, men så står man plötsligt där och känner sig ensam och illa omtyckt av sina medarbetare och frågar sig varför man tackade ja till rollen. 

Vibeke Kapstad Botilsrud, 26 år, projektassistent WWF

– Att ha ansvar för medarbetare och kunna utveckla en arbetsplats kan vara ett givande jobb, men just nu vill jag få mer erfarenhet och bli mer bekväm i min nuvarande roll. Att vara chef kan vara en svår position. Samtidigt som man har ett mandat finns det begränsningar, vilket jag har sett i min organisation. Med personalansvar följer också svåra frågor som rör medarbetare som man måste ta tag i.