Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Säga upp sig: Så bör du göra och inte göra

Det finns en del att tänka på när man säger upp sig. Det kan vara viktigt att hålla sig kall, tänka på framtiden och undvika att bli arg på saker som ändå inte går att förändra.
Oscar Broström Publicerad
Man håller i kartong med prylar från sin arbetsplats
Hur säger man upp sig på bästa sätt? Foto: Shutterstock.

Tänk efter och gör en plan

Det är sällan klokt att säga upp sig i hast. Även om du har fått ett annat, bättre jobberbjudande och är säker på vad du vill göra, kan det vara bra att fundera på vad du vill säga till din arbetsgivare. Det är också smart att kolla upp hur lång uppsägningstid du har. Den är i vanliga fall tre månader, men ska åtminstone vara en månad, om inte annat är överenskommet.

Träffa chefen

När du landat i vad du vill säga tar du ett samtal med din chef. Var lugn, saklig och förklara situationen. Berätta att du känner att det är dags för dig att gå vidare och tacka för din tid. Var beredd på att arbetsgivaren kan komma med frågor och eventuellt ett motbud. Kan du tänka dig att stanna om arbetsgivaren höjer din lön? Är det något särskilt med arbetsplatsen eller arbetsuppgifterna som gör att du inte vill stanna?

Håll dig lugn, bli inte arg

Det finns säkert flera anledningar till att du slutar. Du är kanske missnöjd med din roll, med hur din chef agerat, med din utveckling på arbetsplatsen eller med vissa besluts som fattats. Men frågan är om du behöver berätta om allt det när du säger upp dig?

Det kan givetvis vara okej att försöka framföra konstruktiv kritik, men om du redan fattat ditt beslut om att säga upp dig, kanske du inte vinner något nu på att framföra för stark kritik eller på att skälla och bli upprörd. Det som har hänt har hänt och du är redo att gå vidare.

 

Säg upp dig skriftligt

När du meddelat din arbetsgivare ansikte mot ansikte att du säger upp dig, är det bra att även göra det skriftligt. Det fungerar väl med ett mejl där du skriver att du vill säga upp din anställning och när sista anställningsdag blir. Det här är viktigt ifall det blir en tvist med din arbetsgivare.

Tänk på ditt rykte och dina referenser

Den sista tiden kan kännas svår. Många vill bara vidare, vissa känner vemod och det kan vara svårt att hitta motivationen till att göra ett bra jobb. Tänk i alla fall på att försöka avsluta snyggt. Det kan vara bra för ditt rykte, dina framtida referenser och ditt personliga varumärke. Det kan också kännas skönt att lämna arbetsplatsen på god fot med gamla kollegor och chefer.

Kan man ångra sig?

Grunden är att gjort är gjort. När du meddelat att du vill säga upp dig kan du egentligen inte ta tillbaka det. Om du sa upp dig i affekt och kort därefter meddelar din chef att du ångrar dig, är det möjligt att situationen går att lösa, men du har inte rätten på din sida i ett sådant fall.

Måste jag jobba hela uppsägningstiden?

Du och din arbetsgivare kan komma överens om att du får gå tidigare, men i annat fall gäller det som står i anställningskontraktet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat