Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Tyck till om jobbet

Det krävs mod att skriva en debattartikel. Men när Kollega startade sin debattsida i oktober var medlemmarna inte sena att haka på. Sedan dess har det diskuterats fackliga värderingar, semesterplaner och lägstalöner i kommentarsfälten.
Lina Björk Publicerad
Colourbox
Några av de Unionenmedlemmar som debatterat under året Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att skriva en debattartikel är varken lätt eller bekvämt. Till att börja med ska du få i hop en text där du sticker ut hakan i en fråga, gör dina argument begripliga och har en röd tråd. Sedan får du räkna med att bli ifrågasatt och kritiserad, kanske till och med skälld på.

När vi publicerade Anna Wallgrens debattartikel om att barnfamiljer går före i semesterplaneringen var det många som hade åsikter: Klart att föräldrar ska få förtur, barnen är ju det viktigaste vi har, skrev några. Andra hade fått stå tillbaka under hela yrkesliv till förmån för kollegor med större familjekonstellationer och räckte upp handen för en rättvisare bedömning.

Även Christian Wåhlanders debattartikel om öppna kontorslandskap rörde upp känslor. Många är tjänstemännen som är trötta på att höra kollegans babbel i örat samtidigt som de ska ägna sig åt sitt jobb. Är aktivitetsbaserade kontor på utdöende? I kommentarsfälten råder det en enighet kring detta.

Ibland kan avståndet mellan Unionens förbundsstyrelse och dess medlemmar kännas stort. Hur kan man påverka dem som bestämmer och är det någon som lyssnar?
Svaret är ja.

Arvid Tawo ställde sig frågande till varför det finns ungdomslöner kvar i avtalen, som är både lönedumpande och ovärdiga. Två dagar senare svarade Unionens ordförande Martin Linder på frågan om hur lägstalöner kan skydda anställda och hur förbundet jobbar för att höja dem. Även Susanne Persson fick svar med vändande post när hon ifrågasatte varför märket finns kvar, alltså siffran på hur mycket lönerna ska öka kollektivt under avtalsperioden.

Vår debattsida ska vara ett forum där medlemmarnas åsikter blir hörda, en plats för dialog - det tycker vi är en av de viktiga funktionerna för en fackförbundstidning. Tack alla ni som har vågat fråga och argumentera - och välkomna ni som ännu inte tagit steget.

Skriv för Kollega Debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas