Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Andreas gick från fackordförande till HR

Lika mycket som han älskar att baka gillar Andreas Hjert att kämpa för att förbättra sina kollegors arbetsmiljö på SSAB. Förr som fackordförande – men sedan i höstas som HR-koordinator.
Petra Rendik Publicerad
Svante Örnberg
Mår inte medarbetarna bra så skadar det företaget. Det är Andreas Hjerts fasta övertygelse. Han försöker vara på plats på SSAB minst två dagar i veckan bland kollegor som inte har möjlighet att jobba hemifrån. Svante Örnberg

Lugn och tydlig. Målinriktad och stridbar, men bara om det behövs. Påläst och faktaorienterad. Och en jäkel på att slänga ihop en kaka.

Det här är egenskaper som kan underlätta många gånger i livet – hit hör även bakningen – men kanske är ännu mer guld värda för den som jobbar fackligt.

För Andreas Hjert, som arbetar på stålföretaget SSAB i Göteborg, har det i alla fall varit så.

Han skulle aldrig drömma om att gå på antaganden och inte heller höja rösten, inte ens när det hettar till. För det har ju hänt när han som klubbordförande, först för IF Metall och senare för Unionen, stöttat medlemmar eller suttit vid förhandlingsbordet med arbetsgivaren.

Den fackliga skolan har lärt honom så mycket, inte bara om turordningsregler utan också om att möta människor som är arga, ledsna, förtvivlade och glada.

– Du får en inblick i folks liv och det har gjort mig ödmjuk och trygg tror jag, säger Andreas Hjert.

Och den erfarenheten var troligtvis en stark orsak till att han i dag arbetar som HR-koordinator på samma enhet på SSAB i Arendal, på Hisingen i Göteborg, där han tidigare jobbat som facklig.

Men att Andreas skulle syssla med personalfrågor var otänkbart för ett år sedan. Varför skulle han byta sida och bli chefens förlängda arm?

– Rent krasst är det ju så man ser det som facklig: HR styr upp när chefen inte klarar av det, säger Andreas Hjert, som ändå vill förtydliga att han som klubbordförande haft ett gott sammabete med arbetsgivaren.

Men det uppstår gnidningar, det hör till, menar han.

Andreas blev förvånad när arbetsgivaren erbjöd honom tjänsten som HR-koordinator. Ingen erfarenhet eller utbildning i personalfrågor, ja förutom en lång och trogen tjänst på SSAB. Och för Andreas var HR bara den där motparten som han inte visste så mycket om förutom att det var dem han hade att göra med när läget blev skarpt.

Han tänkte tacka nej. Men nyfikenheten hade väckts. Och kanske var han lite smickrad. Han gick med på att låta sig intervjuas. Av en intervju som fick Andreas att vända 180 grader.

Vi tar det från början.

Andreas började sin karriär för 20 år sedan som maskinoperatör på Dickson som senare skulle bli en del av SSAB. Det var i produktionen han höll till, han jobbade även som driftledare. Det fackliga uppvaknandet kom långt senare.

– Jag var den där killen som krävde att alla skulle göra på mitt sätt. Men så gick det upp för mig att allt blir ju så mycket enklare om alla är med på båten. Jag brann och brinner fortfarande för de mjuka värdena, trots att jag ser ut som en indrivare, säger han och skrattar.

Tillsammans är ändå starkast och Andreas gick med i IF Metall så snart blev han förtroendevald.

2016 fick han en ny tjänst som kvalitetstekniker och blev en av cirka 40 tjänstemän på anläggningen i Arendal. Han engagerade sig i Unionen och blev vald till klubbordförande.

Den rollen hade han kanske haft kvar än i dag om inte arbetsgivaren hade börjat fundera på om HR ändå inte skulle behöva komma närmare ”golvet”. Tjänsten som HR-koordinator skapades, det skulle vara någon som arbetade på plats på anläggningen i Arendal.

Denna någon kanske kunde vara Andreas, resonerade företaget. Han som känner varenda kotte på jobbet utan och innan. Och kan alla delar av verksamheten som ett rinnande vatten efter 20 år på företaget.

Jag brinner för de mjuka värdena, trots att jag ser ut som en indrivare

Men Andreas var inte intresserad. Tills han träffade HR-ansvarig på intervjun. Han hade gjort samma resa som Andreas. Jobbat sig uppåt och gått hela den fackliga vägen. Och han förstod på riktigt vikten av samverkan mellan arbetsgivare och fack.

Det fick Andreas att helt tänka om.

På den vägen är det. Andreas tillträdde det nya jobbet på den gamla arbetsplatsen i höstas, på halvtid. Tjänsten som kvalitetstekniker har han kvar, men uppdraget som klubbordförande fick han avsäga sig. Och det var med blandade känslor han gjorde det.

Det fackliga uppdraget är en hedersam uppgift som han redan har hunnit börja sakna. Då var det ”bara” arbetskamraternas väl och ve han stred för. Nu måste han räkna in företaget också. Vilket för honom ändå är självklart.

– Alla positioner är viktiga på en arbetsplats – faller en, faller alla.

Men tror du att de på jobbet och dina tidigare fackliga kompisar känner samma förtroende för dig?
– Än så länge, ja. Jag har haft tur, tror jag. I början var det någon som skojade om att jag blivit ”svartfot”. Och jag kan förstå jargongen. Men jag är samma person som arbetar på samma ställe men i en annan roll.

Han har hunnit bli varm i kläderna som HR-koordinator, smekmånadsfasen är minst sagt över. Personalärendena har hunnit bli ett antal. Det första, som var känsligt, fick han på sitt bord nästan samma dag som han tillträdde tjänsten.

– Det här, Andreas, får du inte fallera på, vet jag att jag tänkte. Jag kan inte gå in på detaljer, men jag tror att mina kollegor visste var de hade mig efter det.

Vad gör då en HR-koordinator? Det är en del pappersjobb, lönerevideringar, disciplinärenden och att ta fram riktlinjer och policyer. Men mest av allt vill han vara där kollegorna är, även om hemarbetande under pandemin har försvårat det. Men minst två dagar är han ändå på plats bland kollegor som inte har möjligheten att jobba hemifrån. Andreas vill höra surret vid kaffemaskinerna, skrivborden eller på fabriksgolvet.

Eller på fikarasten. För det var ju det här med bakning vi nämnde tidigare. Har arbetskompisarna tur tar Andraes med sig en kaka. Varje söndag bakar han tårtor, bakelser, bullar i minst sex timmar som han sedan tar med till kompisarna på gymmet eller till jobbet. ”Alla råkar ut för mig.”

Har man kommit på tionde plats i tv-programmet Hela Sverige bakar 2017 så är förväntningarna skyhöga. En placering som förresten fortfarande skaver för någon som är tävlingsinriktad och perfektionist. Blir bakverken inte fulländade slänger han dem eller ger till hundarna.

Sedan börjar han om – och det på en gång.

På samma sätt vill han ta sig an det som inte är bra på jobbet. Men människor är av kött och blod, inte ägg och mjöl. Där är perfektion är inget att eftersträva. Men allt kan alltid bli bättre.

– Jag jobbar proaktivt – det som inte fungerar vill jag lyfta på en gång. Jag försöker ofta samla till spontana möten för att kolla av läget. Men pandemin har ju försvårat det, så klart.

På vissa sätt är jobbet som HR-koordinator inte helt olikt det som facklig ordförande. Ingen ska fara illa på jobbet. Det är i alla fall Andreas inställning. Men som förtroendevald kunde han bara vädja och hoppas. Nu har han mandat att initiera hjälpen direkt.

– Jag har en helt annan verktygslåda och pengapåse. Men å andra sidan behöver jag nu också ställa motkrav på medarbetarna, vilket är nytt för mig.

Fast Andreas känner också att han kan ställa krav på sin arbetsgivare, de fackliga ränderna går inte att tvätta bort.

– Skulle SSAB besluta om något som helt går emot det jag tror på bör de nog hitta en annan för det här jobbet. Jag är inte rädd att bli av med tjänsten.


Andreas Hjert ägnar sex timmar varje söndag åt bakning. 2017 kom Andreas på tionde plats i tv-programmet Hela Sverige bakar. Bild: TV4

 

Cheesecake med kolatäcke

Botten
200 g Digestivekex
75 g smör

Cheesecakesmet
100 g Vit choklad
400 g Mascarponeost (eller philadelphiaost original, ej light)
250 g Kesella (10 %)
3/4 dl Strösocker
3 st Ägg

Kola
1 dl Vispgrädde
1/2 dl Strösocker
1/2 dl Ljus sirap
50 g smör

Gör så här:


Botten
1. Värm ugnen till 175°C. Mixa sönder kexen i en matberedare. Tillsätt smält smör och mixa några varv till. Häll smulorna i en rund springform, ca 23 cm i diameter. Tryck ut så att botten täcks och jämna sedan till. Grädda bottnen mitt i ugnen i ca 10-15 minuter. Ta sedan ut och låt svalna.

Cheesecakesmet
1. Sänk ugnen till 150°C. Bryt sönder den vita chokladen och smält i vattenbad. Vispa ihop mascarpone / philadelphiaost, socker och kesella. Rör ner den smälta chokladen och äggen. Blanda väl och försök att vispa bort eventuella klumpar.

2. Häll smeten i formen och grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter. Smeten ska inte få färg. Man kan inte riktigt känna när den är färdiggräddad, så här får man gå lite på känn. Smeten ska fortfarande vara lite ”gungig” i mitten, men inte rinnande. Den stelnar till lite mer när den har kallnat och man vill ju ha den lagom krämig. Ta ut kakan och låt den kallna.

Kolasås
1. Koka upp grädde, socker och sirap i en tjockbottnad kastrull. Låt koka till 120°C, ca 10-15 minuter eller tills blandningen börjar tjockna och får en vacker gyllenbrun färg. Rör försiktigt, särskilt på slutet, så att smeten inte bränner vid i botten.

2. Dra av kastrullen från värmen. Tillsätt smöret och rör tills det har smält helt och såsen är blank och fin. Låt svalna något och häll sedan ut ovanpå cheesecaken och vicka på formen så att kolasåsen flyter ut jämnt. Låt kakan stå i kylskåp minst i ett par timmar innan den serveras.


Sugen på fler recept? Här hittar du Lunchtips för hemmajobbare!

ANDREAS HJERT

ÅLDER: 42 år.

BOR: Alvhem några mil utanför Göteborg.

FAMILJ: En son.

GÖR: Kvalitetstekniker och HR-koordinator på SSAB i Göteborg.

MARKNADSLÖN FÖR HR-KOORDINATORER: 36 000–48 000 kronor i månaden (2021).

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.