Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

Mjutmissar och pinsamheter ökar i coronatider

Coronapandemin fick många arbetsplatser att speeda upp digitaliseringstakten. Men i hastigheten att fixa tekniken för videomöten hamnade en essentiell kunskap i skymundan – att lära sig mjuta.
Johanna Rovira Publicerad
Kvinna sitter på toa med mobil i handen.
Mjutångest torde drabba alla som någon gång försökt kombinera ett möte via mobil med ett hastigt påkommet toalettbesök och glömt att stänga av mikrofonen. Illustration: Annelie Carlström

– Varför ska vi behöva lyssna på det här dravlet? frågade en frustrerad mötesdeltagare sina kollegor som hade samlats i konferensrummet för att vara med på videokonferens med hela organisationen.

Kollegorna svarade inte, skruvade sig bara och flackade med blickarna. På bildskärmen hade vd:n oroväckande nog avbrutit sin malande svada. Men så tog hen till orda igen och sa:

– Öh, ni på lokalkontoret i xx kanske ska prova att mjuta.

Digitala möten skapar oanade möjligheter i coronatider, men också otaliga exempel på jobbiga situationer och prekära missar. Risken att prata bredvid mun när man glömt mjuta (alltså stänga ner mikrofonen genom att klicka på en knapp som oftast är märkt med engelska ordet mute) är kanske mindre när de flesta av oss sitter ensamma hemma, men det finns exempel på det också.

En chef som fick ett telefonsamtal under sittande möte, glömde till exempel mjuta. Som tur var handlade samtalet varken om hur usel hennes personal var eller om något annat känsligt, men chefen blir fortfarande kallsvettig vid tanken på att det ska hända igen.

Samma mjutångest torde drabba alla som någon gång försökt kombinera ett möte via mobil med ett hastigt påkommet toalettbesök och glömt att stänga av mikrofonen. (Mjutknappen på mobilen har dessutom visat en förrädisk tendens att slå av sig själv vid olämpliga tillfällen).

Inte lika pinsamt men likväl frustrerande för åhörarna, är att man glömmer mjuta när man knaprar knäckebröd, kokar tevatten, knappar på tangentbordet eller gurglar.

Till mjutmissarna kan också räknas att man glömmer stänga av kameran när inneboende släktingar plötsligt dyker upp i bakgrunden, mer eller mindre anständigt klädda och förkunnar mer eller mindre välgenomtänkta åsikter. I synnerhet barn har en sällsynt dålig känsla för tajming.

Mjutmissen kan även bestå i att man själv glömmer att stänga av kameran efter mötet och tillika förbiser det faktum att man bara är propert klädd på överkroppen – en inte helt ovanlig mundering i coronatider. New Yorker-journalisten Jeffrey Toobin kommer nog aldrig göra om just det misstaget – i alla fall inte samtidigt som han sexchattar.

En nästan lika grov fadäs under ett videomöte står en politiker i Sverige för. Han råkade nyligen dela sin skärm med resten av mötet (kanske på grund av att knappen för dela innehåll sitter precis bredvid mjutknappen i Teams). Skrivbordet var dessvärre täckt av sexbilder – en miss som ledde till att politikern i fråga avgick.  

Har du exempel på fler mjutmissar? Hör av dig till johanna.rovira@kollega.se

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Digitalisering

AI kan göra dig sämre på jobbet

AI kan spara tid och minska arbetsbördan. Men forskning pekar också på en risk: när vi slutar använda vissa färdigheter kan de försvagas över tid. Det fenomenet kallas deskilling, enligt forskaren Christina Nilsson.
Elisabeth Brising Publicerad 11 september 2026, kl 05:59
Porträtt av en person bredvid en illustration av AI-användning på jobbet, med en AI-chatt öppen på en dator.
Forskningen om så kallad deskilling växer. Enligt Christina Nilsson kan yrkeskunskaper försvagas när AI tar över delar av det kognitiva arbetet. Foto: Privat/Colourbox/Copilot/Martin Söderström

Hur påverkar AI-boomen vår yrkeskompetens?

– Generativ AI har letat sig in på många områden, det är som en våg som väller in. Det behövs mer forskning, men det man kan säga är att det du inte tränar på eller slutar träna på kommer du att bli sämre på att utföra. Use it or lose it. Eftersom vi människor är lite lata och gärna tar genvägar har man sett en risk här, säger Christina Nilsson, digital strateg och doktorand vid Institutionen för tillämpad IT på Göteborgs universitet.

Det pratas om deskilling, att vi kan bli sämre på jobbet av AI. Förklara!

– Begreppet är inte nytt och oron är ännu äldre. Arbetslivsforskning har tidigare visat hur arbetets organisering kan leda till deskilling. Hur yrkesroller förändras av teknik så att man exempelvis får färre uppgifter och mindre ansvar. 

– I dag pratar man även om deskilling, eller skill erosion, i relation till AI. Då menar man att vissa färdigheter försvagas när de inte används lika ofta. 

Kompetenstapp kom smygande: ”fick ta in konsulter”

En kunskapsmässig försämring, är oftast osynlig till en början. 
– Det gör den lite lurig, säger Christina Nilsson. 

Hon ger ett exempel: En redovisningsfirma hade alldeles för mycket att göra och införde ett automatiserat stöd. Det slog väl ut och tog bort mycket kognitiv belastning. Alla medarbetare var jättenöjda och kunderna såg bättre kvalitet. 

Men några år senare behövde de ett nytt system som funkade lite annorlunda än det första. 

– Då märkte man att medarbetarna hade tappat så mycket av kompetensen att själva göra en del av det här tunga kognitiva jobbet att kunderna började klaga. De fick ta in konsulter och bygga upp kompetensen från början igen, säger Christina Nilsson. 

Studier visar tecken på kompetensförlust

Christina Nilsson berättar om nya studier som visat dels hur läkare kan missa fler små förstadier till cancer vid koloskopi efter att ha vant sig vid ett AI-stöd, dels att studenter blev sämre på att skriva självständigt, minnas och känna ägarskap över sina texter när de fick ta hjälp av AI. 

Inte minst för studenter och nyexaminerade väcker AI frågor om hur mycket träning som krävs för att bli yrkesskicklig nog att arbeta utan AI-stöd. 

Gör AI vår hjärna dummare?

– Nej, det finns det ingen som säger, inte automatiskt. Det handlar otroligt mycket om hur vi använder AI. Men om man alltid använder AI för att ta fram skrivutkast gör det något med ens kunnande. 

– Att ta fram text är inte bara en slutprodukt, utan vi behöver kunna tänka själva, argumentera och hitta luckor i ett resonemang. Det finns en risk att vi blir mindre vassa, beroende av och förlitar oss för mycket på AI i våra beslut. Vad händer om AI går ner eller har fel? Vi måste fortsatt kunna bedöma outputen av AI.

Hur behåller man sin kompetens? 

– Du fortsätter göra det du behöver fortsätta kunna. Det man kan göra själv är att inte alltid förlita sig på AI. Till exempel: På onsdagar jobbar jag manuellt och sen ber jag AI hitta luckor. Lite som inom flyget. Du ska kunna flyga både manuellt och automatiskt. Eller skriv ditt utkast själv först och be sedan AI förbättra det. 

– Organisationen behöver också ta ansvar. Individen kan inte själv ta helt och hållet upprätthålla sin kompetens. 

Är deskilling bara negativt? 

– Nej. Jag brukar använda liknelsen med bondesamhället: Kunde vi inte mjölka kor för hand fick vi ingen mjölk förr i tiden. I dag vet få hur man närmar sig en ko, men vi har massor av mjölk. 

–  Ibland kan färdigheter ha spelat ut sin roll och det kan också vara lätt att hämta upp kunskaperna om vi skulle behöva. Jobb blir inte alltid utarmade, utan man får kanske nya arbetsuppgifter i stället.