Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så känner du igen monstren på videomötet

Erkänn att du funderat över om dina kollegor förvandlats till monster under coronaisoleringen. Flera medarbetare beter sig minst sagt udda under videomötena och väcker en oförklarlig blodtörst hos dig.
Johanna Rovira Publicerad
En suddig figur i huva.
Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Foto: Shutterstock

Det påstås att hemarbetet i kombination med att många bara ses via Teams, Skype, Zoom, Google meet gör oss trötta och mer irriterade på varandra. Det sägs bero på att vi måste fokusera mer eftersom vi inte ser varandras kroppsspråk, ansiktsuttryck eller hör varandras ton- och röstläge. Vi går också miste om det där småtrevliga kallpratet vid kaffeautomaten, som fyller en sorts smörjande funktion på en arbetsplats och gör att man inte tycker kollegorna är totalt puckade hela tiden.

Men tänk om tröttheten och irritationen över kollegorna i själva verket beror på något annat? Tänk om coronaviruset bara är en avledningsmanöver, ett sätt att bana väg för det verkliga viruset som sakta men säkert förvandlar oss alla till de monster du redan sett åtskilliga tecken av på videomötena.
 

Videovampyren


Foto: Shutterstock

Hörs jag? Ser ni mig? För en videovampyr är det viktigt att stå i centrum, att höras och synas. Videomötena blir vampyrens enda verkliga chans att suga musten ur sina kollegor och då måste hen förstås försäkra sig om att alla verkligen lyssnar. Får videovampyren ordet släpper hen det inte i från sig i första taget. Hen filibustrar ofta och gärna eftersom hen upptäckt att kollegorna har svårare att avbryta under videomötena än IRL. De intetsägande, oftast självupptagna monologerna har en totalt urlakande effekt – får dig att vilja driva en påle genom ditt eget hjärta bara för att slippa höra mer.

Skypespöket


Foto: Shutterstock

Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och hen sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Ibland kan det fladdra förbi något vagt och världsfrånvänt uttalande som får resten av deltagarna att skruva oroligt på sig. Om de överhuvudtaget hör vad hen säger – oftast uppfattar man bara fragment av spröda viskningar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för den som låtsas ha hört och sedan sitter där med skägget i ektoplasman.

Zoomzombien


Foto: Shutterstock

Insjunkna kinder, döda ögon, livlöst hår och glåmig hy – apatisk stirrar Zoomzombien ut från skärmen och du känner hur livsandarna lämnar även dig vid blotta åsynen. Till skillnad mot andra bryr sig Zoomzombien inte om att stajla bakgrunden, fixa ljussättning och vinklar för att dölja eventuella diskhögar, dubbelhakor och rynkor. De senaste två månaderna har hen haft samma flanellskjorta varje möte – det är bara fläckarna av hjärnsubstans som är nya. Då och då vaknar Zoomzombien upp ur sin dvala och kommer med en idé som är identiskt med det gruppen ältat de senaste 20 minuterna.

Meetmonstret


Foto: Colourbox

Detta vidunder var förmodligen skoningslöst redan pre-corona, men dess olater har förstärkts rejält under videokonferensen. Bryr sig föga om mute-knappen utan delar ogenerat med sig av smackningar, sörplande, harklingar, hostningar, brakare (som monstret bortförklarar med att det pågår ombyggnad i huset) och andra icke-välkomna oljud. Har heller inget till övers för handuppräckningsknappen, utan avbryter gärna andra i tid och otid med mer eller mindre oövertänkta reflektioner.

Hangouthäxan


Foto: Shutterstock

Sur och illvillig kritiserar Hangouthäxan allt och alla. Kommenterar din frisyr: (Har du precis stigit ur sängen eller?) Recenserar din bakgrund: (Värst vad du har många uppstoppade fåglar hemma! eller Jaså … Teppanyakihäll minsann! Fint ska det va.) Insinuerar saker: (Jag ser att det blev ett och annat glas i går). Levererar ohemula påhopp och en himla massa utropstecken (Tala högre! Stäng av mikrofonen om du ska sörpla!). Dissar dina goda idéer men drar sig inte för att uppmuntra helt ogörliga projekt, så länge hen slipper göra dem själv. 

Teamtrollet


Foto: Shutterstock

Nu när hen inte längre kan göra sig lustig på din bekostnad genom att tapetsera ditt skrivbord med post-it-lappar, får denne clown till kollega ta till nya metoder för att få utlopp för sitt trängande tramsbehov. Stänga av din mikrofon mitt under din presentation. Låtsas som att uppkopplingen hängt sig genom att ”frysa” mitt i en mening. Trixa med dina inställningar som avslöjar dig i prekära situationer – möjligheterna att hitta på djävulskap är oändliga för ett teamtroll med lite teknisk kompetens.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför kan ett nej till AW bli dyrköpt för karriären

Nu börjar trivseltalibanernas högsäsong. Det ska sommarfestas, tävlas, after workas och umgås med kollegor till varje pris. Att tacka nej kan vara riskfyllt för din karriär.
Johanna Rovira Publicerad 5 juni 2026, kl 05:59
Två som sjunger karaoke
Två kollegor tar ton på karaoken under en after work – men bakom det lättsamma umgänget kan det finnas en social press att delta för att inte hamna utanför på jobbet. Foto: Sandra Lund

Under maj och juni får trivseltalibanerna, de socialt utsvultna kollegorna, något hetsigt i blicken och insisterar på sociala aktiviteter som aldrig förr. Vid sidan av vanliga AW:n föreslås femkamper, tävlingar, minigolfturneringar, picknickar, sommarfester och en hel radda andra umgängesformer. Detta kan skapa en social press hos anställda som tycker 40 timmar i veckan räcker mer än nog för att umgås med kollegorna. 

Anneli Matsson är doktor i socialt arbete och forskar kring organisationspolitik vid Göteborgs universitet. Hon menar att den som konsekvent tackar nej till frivillig samvaro med kollegorna bör vara medveten om att det har ett pris. 

– Man ska naturligtvis inte behöva bli orättvist behandlad för att man inte är med på olika sociala jippon, men man bör vara medveten om att sociala aktiviteter är viktiga för att positionera sig och visa kollegorna vem man är, säger hon. 

Syns du inte finns du inte

Hennes och andras forskning visar att flertalet beslut på jobbet fattas utanför mötesrummet och om man är för anonym för sina kollegor och sina chefer är risken stor att man hamnar utanför de cirklar där man har möjlighet att påverka olika beslut.

– Det kanske underlättar om man ser aktiviteterna som en strategi för att nätverka och bli någon som kollegorna känner sig trygga med, säger Anneli Matsson. 

Nina Jansdotter, beteendevetare och författare, är inne på samma linje: 

– Det borde vara okej att tacka nej till aktiviteter, det ska inte vara obligatoriskt att delta, men du riskerar att hamna utanför om du avstår. Kollegorna kan känna att du tar avstånd, uppfattar dig som finare än dem, få för sig att du anser att de inte duger.  

Så säger du nej utan att stänga dörren

Hon menar att om man absolut inte orkar eller vill delta i gruppens aktiviteter utanför jobbet, så får man försöka hitta andra sätt att få till gemenskap med kollegorna.

– Om du missar en del av det sociala behöver du hämta hem det, anstränga dig mer på andra sätt. Tacka nej på ett sätt som öppnar upp för att du gärna är med en annan gång eller var med i 45 minuter. Visa intresse för AW:n i efterhand, även om du inte var med, är hennes tips. 

Ett annat tips är att välja de aktiviteter som du är med på med omsorg. After work kan vara problematiskt eftersom det förekommer alkohol. Är du nykter alkoholist eller av andra skäl känner dig obekväm när folk dricker, ska du kunna avstå utan att behöva tala om varför. 

Gemenskap på rätt villkor

Anneli Matsson menar att det finns bättre och sämre typer av aktiviteter. Handlar det till exempel om saker som är direkt förnedrande bör man sätta ned foten och förklara att man gärna är med på gemensamma aktiviteter, men inte förnedring.  

– Man kan också ifrågasätta om tävlingar hit och dit är bästa sättet att umgås – konkurrens har man tillräckligt av i arbetslivet ändå. För att skapa psykologisk säkerhet på jobbet ska vara aktiviteter eller upplevelser som alla mår bra av och som leder till att man får något att prata om. Varför inte gå ut tillsammans och krama träd? 

Därför spelar relationerna på jobbet roll

19% känner sig ensamma eller isolerade på jobbet.

60% anser att vänner på jobbet är lika viktiga som vänner utanför jobbet.

75% håller med om att vänner ökar välbefinnandet på jobbet.

67%  av de som har en nära vän på jobbet känner sig glada på jobbet

44% av de som saknar en nära vän på jobbet känner sig glada på jobbet.

25% av dem som inte är så sociala på jobbet har börjat fundera på nästa steg i karriären jämfört med 12% av de som är mycket sociala.

Källa: Undersökningen The Power of Socialisation från Compass Group