Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Anställda på Apotea vågade inte kontakta facket

Apoteas anställda vågade inte lyfta problem till Unionen när facket lyfte fram företagets vd Pär Svärdson i en kampanj. Det menar en tidigare chef på Apotea. Unionen tror att osäkra anställningar är den främsta orsaken när anställda räds att kontakta facket.
Linnea Andersson Publicerad
Fredrik Sandberg / TT
Unionenmedlemmarna på Apotea var rädda för att kontakta facket eftersom Unionen hade en kampanj med Pär Svärdson, enligt en tidigare toppchef på Apotea. Fredrik Sandberg / TT

Personalen på Apotea har i media berättat om stora brister i arbetsmiljön på företagets lager. Utöver ett högt arbetstempo, där anställda tvingats springa för att hinna med sina arbetsuppgifter, ska det även ha förekommit kameraövervakning och kollektiv bestraffning.

Läs mer: Anställda på Apotea vittnar om stress och straff

Missförhållandena bekräftas nu i Dagens ETC av Tove Ahlström, tidigare hållbarhetschef på nätapoteket som även satt med i ledningsgruppen under en tid. Enligt henne ska ledningen ha varit medveten om de dåliga arbetsförhållandena på lagret redan då hon var anställd på Apotea, från 2015 till 2018 då hon sa upp sig.

– Embryot till det som sker nu har funnits hela tiden. Även när jag jobbade där övervakades personalen. De visste vilka som jobbade snabbt och vilka som var långsamma. Många är provanställda och packade de inte tillräckligt fort fick de avsluta sin anställning på en gång, säger Tove Ahlström till Dagens ETC.

Kollektivavtal med Unionen

Unionen har medlemmar på Apoteas lager och tecknade kollektivavtal med företaget under 2018. Under 2017 och 2018 lyfte Unionen, som även organiserar chefer, fram Apoteas vd Pär Svärdson i en kampanj och webbserie med fokus på kända chefer och företagsledare.

Enligt Tove Ahlström ledde samarbetet mellan Pär Svärdson och Unionen till att anställda drog sig för att kontakta fackförbundet.

– Det var ett hårt slag för oss Unionenmedlemmar på Apotea. Ingen vågade höra av sig till facket med sina problem.

"Osäkra anställningar gör att folk inte vågar"

Unionens förbundssekreterare Leif Nicklagård vill inte kommentera Apotea specifikt eftersom han inte är insatt i ärendet. Däremot tror han generellt att det finns medlemmar som inte vågar klaga, vare sig till facket eller chefen, för att de har osäkra anställningar.

Läs mer: Visstidsanställning? Tänk på det här!

– Sitter man på ett företag med en provanställning eller visstidsanställning som kanske ska övergå i en tillsvidareanställning så vågar man kanske inte alltid ta upp problem, säger Leif Nicklagård.

Han känner inte till något fall där medlemmar tvekat att kontakta Unionen för att en bristfällig chef lyfts fram som ett gott exempel av förbundet.

Att medlemmar inte vågar kontakta facket – kan det bero på att Unionen är ett vertikalt förbund, att ni även organiserar chefer?
– Jag tror absolut inte att det har med det att göra utan med osäkra anställningar. Vi är de första att försöka parera situationer där man känner rädsla att framföra brister på arbetsplatsen, men jag förstår verkligen de som har den här känslan. Men det beror alltså inte på att chefen är medlem i samma fackförbund.

Har ni ett ansvar att göra bättre kontroller när ni lyfter fram chefer? Går sådant här att förebygga?
– Jag jobbar inte med de här kampanjerna så jag vet inte hur det går till rent praktiskt. Men ska vi ge pris till ett företag, till exempel Guldnappen (Unionens pris till föräldravänliga arbetsplatser reds. anm.) så är det klart att vi kontrollerar hur det är på företaget och hur relationen med medarbetare och klubben fungerar.

Svårare när det saknas klubb

Utöver osäkra anställningar tror Leif Nicklagård att rädslan för att höra av sig till facket förvärras om det inte finns någon fackklubb eller lokal facklig organisering på arbetsplatsen. Har man en klubb eller ett ombud kan de i stället föra fram klagomål och synpunkter som finns i arbetsgruppen.

Läs mer: Så startar ni fackklubb

– Man kanske är rädd att bli straffad. Även om det så klart inte gäller på alla företag så tror jag att det förekommer och då är lokal facklig närvaro ett fantastiskt hjälpmedel, säger han och berättar om ett företag där medlemmarna ville starta fackklubb men var rädda att arbetsgivaren skulle få reda på det om facket kom till arbetsplatsen. I stället stämde Unionens ombudsman träff med medlemmarna utanför arbetsplatsen.

Under hösten 2016 porträtterade Kollegas systertidning Chef & Karriär Apoteas vd Pär Svärdson. Tidningen ges ut till Unionens chefsmedlemmar och görs av Kollegaredaktionen.

Foto på Leif Nicklagård: Camilla Svensk

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek