Kvinnan har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga och sjukersättning med 75 procent. Hon var intresserad av att söka ett tillfälligt extraarbete som programvärd. Men för att komma ifråga för arbetet krävde bemanningsföretaget, som annonserade ut arbetet, att hon skulle ha en annan huvudsaklig sysselsättning på minst 50 procent. Och att hon hade sjukersättning hjälpte inte. Företaget hänvisade till att sjukersättningen inte motsvarade kravet på annan huvudsaklig sysselsättning.

Bakgrunden till företagets agerande är kollektivavtalets krav för att få tidsbegränsad anställning. Det handlar exempelvis om vikariat eller praktikarbeten, men kan även gälla en tjänsteman med annan huvudsaklig sysselsättning.  I det här fallet rör det ett LO-avtal, men avtalet för tjänstemännen har ett liknande innehåll. Kravet är tänkt att möjliggöra deltidsarbete och begränsa visstidsanställningar.

DO, som har granskat fallet, lutar sig mot ett avgörande i Arbetsdomstolen 2018. Då kom AD fram till att det rörde sig om indirekt diskriminering när en kvinna som hade sjukersättning på 50 procent inte fick en tjänst.

– AD menade dels att en person med sjukersättning har sin försörjning tryggad, dels att ett sysselsättningskrav på ett oproportionerligt sätt leder till uteslutning av personer med funktionsnedsättning, säger Martin Mörk, processchef vid DO.

– Frågan är varför parterna trots den tydliga domen inte har ändrat i avtalen ännu. AD gjorde ju i domen sin bedömning i förhållande till de syften som parterna angett. Det är bekymmersamt om man bortser från domen och tillåter att diskrimineringen får fortgå.  

DO kommer dels att begära 80 000 kronor i diskrimineringsersättning för kvinnans räkning av arbetsgivaren, dels väcka en separat talan mot parterna om att avtalet ska ändras så att det inte längre finns någon diskrimineringseffekt.

– Om AD kommer med ett tydligt avgörande får vi naturligtvis ta konsekvenserna av det, säger Malin Wulkan, tf chefsjurist på Unionen.