Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Handbollen får första jämställda kollektivavtalet

Den första maj får svenska handbollsspelare på elitnivå ett kollektivavtal som är unikt inom idrottsvärlden, eftersom det gäller både kvinnliga och manliga spelare.
Sofia Broomé Publicerad
Adam Ihse/TT
Lugis Sara Olofsson och Önnereds Tilda Matthijs under match i damernas SM-slutspel. Adam Ihse/TT

Sedan tidigare har manliga elitfotbollsspelare och elithockeyspelare kollektivavtal genom Unionen men de gäller inte de kvinnliga spelarna. Att handbollsspelarnas situation är mer jämställd har gjort det möjligt att få till ett kollektivavtal som gäller alla elitspelare i den högsta serien.

– Vi är väldigt tillfreds med detta. Vi har varit pådrivande i 2,5 år. Inledningsvis mötte vi ett visst motstånd från handbollsklubbarna men sedan insåg de att avtalet även kommer att gagna dem och leda till större arbetsrättslig professionalism, säger Arne Johansson, ordförande i Spelarföreningen.

Spelarföreningen representerar de aktiva spelarna i första hand i handbollsspecifika frågor men har även haft arbetsrättsliga kontakter med spelare i kontraktsfrågor som till exempel gäller uppsägning utan saklig grund eller då löner inte utbetalas inom avtalad tid.

– Nu kommer vi att få god hjälp av Unionen när det gäller arbetsrättsliga och juridiska frågor. Det betyder väldigt mycket. Avtalet kommer att bli en plattform när det gäller spelarnas trygghet, säger Arne Johansson.

– Försäkringar som täcker skador är extra viktiga. Vår försäkring ger spelarna 90 procent av lönen de första tre månaderna. De första 14 dagarna utgår till och med full lön. Även pensionslösningarna är viktiga för spelarna, säger Unionens ombudsman, Lukas Ringqvist.

Kollektivavtalet omfattar 14 herrlag och 12 damlag med runt 20 spelare i varje lag i den högsta ligan. När avtalet träder i kraft den första maj beger sig Unionen och Spelarföreningen ut på en gemensam turné för att träffa spelarna i alla de 26 elitlagen för att informera om avtalet och meningen med att vara medlem. Planerna är att inleda med att träffa damerna och herrarna i IK Sävehof i Partille.

– Idrottsförbunden representerar en unik bransch med speciella kontrakt. Det saknas minimilöner. En fotbollsspelare kan ju tjäna mellan 20 tusen och 350 tusen kronor i månaden och det handlar inte heller om tillsvidareanställningar, eftersom tiden som elitspelare är begränsad. När det gäller handbollen är det dessutom många som har anställningar vid sidan av, säger Lukas Ringqvist.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.