Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Nio familjer om samhällets svek

Ekonomiska bekymmer, social isolering, stopp i karriären och utbrändhet. Föräldrar till hemmasittande barn berättar om hur det är att vara mitt uppe i kampen för att försöka hitta en lösning på skolsituationen.
Sofia Broomé Publicerad

Monicas dotter, Louise, är 13 år och skulle ha gått i 7:an nu men har varit hemma från skolan sedan sportlovet för två år sedan. Hon har fått diagnosen atypisk autism. Det kan beskrivas som en typ av intrycksallergi. Hon klarar inte av miljön i skolan, varken ljudnivån eller den sociala biten.

Louise vägrar att träffa lärarna och personal från BUP. Det enda hon accepterar att göra utanför hemmet är gå och klippa håret.

– Det började bli svårt för henne i 4:an när kommunikationen blev en viktigare del i kompisrelationerna. Autister tolkar saker på ett annat sätt. En period mådde hon väldigt dåligt och började skära sig men nu har hon landat och mår bättre. Till skolan går hon dock inte. Här hemma lever hon i sin egen värld, pysslar och tittar på Youtube-klipp, berättar Monica.

 

Det blir två-tre möten i veckan angående dottern och Monica och hennes man turas om. Monicas man John jobbar på transportföretaget DHL och hans arbetsroll gör att om han är på ett möte med skolan på morgonen måste han vabba resten av dagen. När Monica är hemma med dottern får hon andra problem:
– När jag vabbar är det ingen annan som tar mina arbetsuppgifter. Jag jobbar på tidskriftsleverantören Tidsam, som produktansvarig. Vi har tur som har förstående arbetsgivare.

Monica jobbar hemifrån två dagar i veckan.
– När vi inte är hemma går Louise inte upp ur sängen och hon äter inte.


 

Familjen lever i nuet och orkar inte se framåt.
– Vårt liv står på stand by. Det är Louise 24 timmar om dygnet. Vi gör inga resor, kan inte ens planera någon semester. Det är här och nu. Det är tur att vi är två. Den här situationen har svetsats oss samman.

Samtidigt blir Monica och John allt mer isolerade och deras arbetsliv och karriärer påverkas eftersom ingen av dem vågar byta jobb. Men hon understryker hur viktigt hon tycker att det är att de gör rätt med Louise nu.
– Hon kommer att lära sig strategier för att hantera sin autism. Bara vi föräldrar gör allting rätt nu, så vet jag att hon kommer att få ett bra liv med jobb och barn och familj. Men det kommer att vara en krokig väg. De flesta med autism kan leva ett normalt liv.

 

Våren innan Thereses Kärrmans son, Erik, började i första klass fick han en adhd-diagnos. Han hade svårt att reglera sitt humör och svårt att sova. Nu är han tio år gammal och vill men kan inte gå till skolan.

Det är de krav som ställs på honom och skolmiljön, som gör att det inte fungerar i skolan för Erik.
– Han kan inte hushålla med sin energi under dagen och har ingen känsla för tid. Man skulle kunna beskriva hans adhd som en oförmåga till volymkontroll. Han får episka raseriutbrott, sängkläderna rivs ut, möbler välts och saker går sönder. Han sparkas, bits och slåss. Han har nära till självhat, eftersom han vet vilka krav som ställs på honom och han skäms när han misslyckas, säger hon.

 

I början fungerade skolan tack vare duktiga lärare, som lät Erik sitta längst fram i klassrummet. Det lärde sig att de kunde behålla hans uppmärksamhet genom att småprata och klappa på honom. Det fungerade fram till halva 2:an. Då orkade han inte vara i klassrummet längre och fick i stället börja i en grupp med färre elever och två lärare.

I och med att de flyttade till Södertälje fick Erik byta skola och där trivs han inte, eftersom skolan enligt Therese inte alls har mött Eriks behov.
– Jag bar Erik till skolan men han rymde därifrån när jag väl fick honom till klassrummet. Andra dagar bröt han ihop i hallen och sa att han bara vill dö. Många dagar blåvägrade han. Samtidigt vill han gå till skolan för att vara som andra barn men han orkar inte det.

Just nu kommer en lärare hem till Erik en halvtimme fyra dagar i veckan. Målet är att väcka Eriks lust att lära.

Therese har flera olika utbildningar bland annat som socionom och sommelier. Hennes nuvarande jobb på en restaurang i Gamla Stan är mestadels administrativt mellan varven har hon kunnat jobba hemifrån och jobba flexibla arbetstider. Nu är hon dock heltidssjukskriven på grund av utmattning.

– Det är inte så lyckat. Jag känner mig stressad för att jag sviker min kompanjon och över hur det ska fungera för restaurangen framöver. Jag blev anställd på restaurangen för att avlasta min kompis när jag råkade vara arbetslös. Men som läget är nu med mitt utmattningssyndrom och med Eriks situation, vilka typer av jobb kan jag söka i framtiden? säger Therese.

 

Dessutom har hon det svårt att få ihop tillvaron ekonomiskt.
– Som läget är nu förlorar jag 6 000 kronor i månaden på att vara sjukskriven. Jag har inte varit hos tandläkaren på länge och skulle behöva byta glasögon. Utan Martin skulle jag inte gå runt, samtidigt är det så att om jag hade vetat att det skulle ha bli såhär dåligt, då hade vi inte flyttat ihop. Det fungerade ju bra för Erik där vi bodde tidigare och det är jätteköer till resursskolorna här.

Erik kan få plats i en resursskola till hösten och Therese hoppas att han ska få det stöd som han behöver där och att restaurangen där hon jobbar inte har blivit såld, så hon har ett jobb att komma tillbaka till när hon blir frisk.
… …

Johan Pettersson bor i Varberg med sin familj, sambon Sarah och deras tre barn åtta, tio och tolv år gamla. Johan jobbar heltid som kommunikatör på Ringhals och Sarah äger en tygaffär, där hon jobbar deltid.

Alla tre barnen har särskilda behov. Den äldsta sonen, som är tolv år och skulle ha gått i 6:an men har inte gått i skolan sedan höstterminen i 2:an. Då hade han en förstående rektor, en specialdresserad läshund och en kunnig specialpedagog. Så gick rektorn i pension, läshunden togs bort och pedagogen var ledig under två veckor. På grund av de förändringarna tappade sonen förtroendet för skolan och har inte varit där sedan dess.

Han har en autistspektrumdiagnos, ADD, och en språkstörning som gör det svårt för honom i sociala situationer. Hans handikapp innebär bland annat att oskrivna sociala spelregler måste förklaras och tränas. ADD:n gör att han har svårt att göra något konstruktivt av sina idéer.
– Han saknar inre motivation och har svårt att göra det som förväntas av honom. När han ska göra något måste man få honom att tro att det är hans egen idé att han ska göra något dessutom gör språkstörningen att han saknar verbala nyanser, säger Johan.

Vad gör han under skoltid?
– Tre dagar i veckan kommer det en pedagog hem under två timmar och annan tid spelar han tv-spelet Minecraft eller Fortnite och han tillverkar saker med sin 3D skrivare. Han har ett socialt liv via webben, även på engelska, vilket han har lärt sig utan att få en enda engelskalektion.

Även mellansonen har en autistspektrumdiagnos. Dessutom har han ADHD. Han vill inte gå till skolan men gör det fortfarande.
– Tidigare fick han raseriutbrott flera gånger om dagen men vi vuxna har lärt oss att ge honom ett lågeffektivt bemötande hemma och vi har tagit bort så många saker som möjligt som stressar honom. Det som gör honom mest stressad är dock skolan och det kan vi inte ta bort. Därför har vi jobbat mycket med att försöka få skolan att förstå hur han fungerar och vad han behöver.

Den yngsta sonen går i en montessoriklass men även han har det svårt i skolan. Han har ADHD, en språkstörning och verbal dysplaxi, som gör det svårt att höra vad han säger.
– Han gråter och skriker varje kväll när det är dags att gå och lägga sig för att han vet att det är skola nästa dag och han gråter på morgonen när det är dags att åka till skolan.

Att ha ett jobb att gå till är väldigt viktigt för Johan och barnens mamma Sarah. Hon har i perioder jobbat hemifrån men tyckte att det blev för isolerat för henne. För att kunna styra sina arbetstider och för att komma hemifrån och träffa andra människor köpte hon en tygaffär.

– Vi kan ju inte ta emot besök hemma eftersom barnen inte klarar av för många människor och vi kan inte tacka ja när vi blir bortbjudna; barnen följer inte med. Om vi inte jobbade skulle vi bli helt socialt isolerade, säger Johan.

Förra året flyttade familjen in i ett nybyggt hus som är anpassat för barnen. Dessutom ligger huset så nära Johans arbete att han kan hämta mellansonen på skolan och sen gå tillbaka till jobbet. En annan orsak till att det har funkat med jobbet är förstående chefer och möjligheter att flexa och att jobba hemma.

Läs också: "Vi kände oss som dåliga föräldrar"

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Klart: Nu ska koldioxiden fångas in

Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Publicerad 16 april 2025, kl 06:01
Underhållsingenjören Jonas Karlsson till vänster, rök stiger ut från kraftvärmeverkets skorsten till höger
Underhållsingenjören Jonas Karlsson är ständigt redo att rycka ut om något fel uppstår inne i kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. En ny anläggning ska fånga in koldioxiden från verkets torn. Foto: Oskar Lind

Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.

Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.

Bild på underhållsingenjör Jonas Karlsson.
Jonas Karlsson. Foto: Oskar Lind

– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan. 

Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.

Beslut om att satsa på att fånga koldioxid 

I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.

Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden. 

Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.

– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.

På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.

– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.

Stockholm Exergis forskningschef Fabian Levihn framför forskningsanläggningen för att fånga in koldioxid.
Forskningschef Fabian Levihn framför den lilla forskningsanläggningen. Han vet allt om infångning av koldioxid. Foto: Oskar Lind

Ska leda till negativa utsläpp

Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten. 

Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.

– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.

Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp. 

– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn. 

Parisavtalet 

  • Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016. 
  • Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. 
  • Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket

Kritik från andra forskare

Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:

– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?

Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.

– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.

Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.

– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.

Är det inte viktigt att någon går före?

– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.

Exergis vd håller inte med om kritiken

Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.

– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.

Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?

– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.

Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?

– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert. 

Bärbara gasvarnare ett måste

En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen. 

– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson. 

Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).

– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.

Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls. 

– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.

Torbjörn Tenfält

Förgiftning vid 10 procent koldioxid 

  • 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
  • I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
  • Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket