Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

"Myt att las inte fungerar"

Las har blivit allt mer arbetsgivarvänlig. Det är en myt att det skulle vara svårt att göra sig av med personal. Det anser två forskare i arbetsrätt.
Ola Rennstam Publicerad
Andrei Shumskiy/Colourbox
Enligt forskarna har las blivit en mer arbetsgivarvänlig lag, bland annat vad gäller undantag från turordningsreglerna. Andrei Shumskiy/Colourbox

Lagen om anställningsskydd, las, är 45 år gammal och måste förändras för att bli mer flexibel eftersom samhället har förändrats sedan 1970-talet. Så låter det ofta från företagare och borgerliga partier. Och från Svenskt Näringsliv så sent som i går:

Läs mer: "Trygghet är inte att bita sig fast vid ett jobb"

Men faktum är att lagen inte ser ut som den gjorde när den instiftades. Den har reviderats många gånger under årens lopp – och varje gång har det handlat om förändringar som underlättat för arbetsgivarna.

Läs mer: "Las fungerar dåligt i praktiken"

– Las har blivit en mer arbetsgivarvänlig lag sedan 1974, det gäller bland annat undantag från turordningsreglerna och bestämmelser som gör det lättare för arbetsgivare att tillämpa tidsbegränsade anställningar, säger Birgitta Nyström, professor i arbetsrätt vid Lunds universitet.

Mats Glavå, docent i arbetsrätt vid Göteborgs universitet, instämmer i analysen.

– Utrymmet för tidsbegränsade anställningar har ökat väsentligt. Förutom lagändringarna och utvecklingen i samhället har det också skett en förskjutning i domstolarnas tillämpning, Arbetsdomstolen är till exempel oerhört arbetsgivarvänligt när det gäller uppsägningar på grund av arbetsbrist, säger han.

Läs mer: 8 av 10 domar ger arbetsgivaren rätt

Enligt arbetsrättsforskarna är lagen inte så omodern som sitt rykte och den går att tillämpa på nya företeelser på arbetsmarknaden.

– Det är inget större fel på las, den fungerar utmärkt. Som alltid med en bra kompromiss är båda sidor lite missnöjda. Det är klart att arbetsgivare vill kunna plocka russinen ur kakan, och just därför krävs det någon form av reglering som ger balans, säger Birgitta Nyström.

Första gången som las ändrades var 1982. Fram tills dess hade tillsvidareanställning varit norm men nu valde den borgerliga regeringen att luckra upp bestämmelserna med följd att det blev lättare för arbetsgivare att få till tidsbegränsade anställningar. 1994 var det dags igen, då beslutade Carl Bildts regering att företag med tio anställda skulle få undanta två personer från turordningsreglerna. 

Forskarna slår fast att det är en myt att det skulle vara svårt för arbetsgivare att säga upp den personal de vill med stöd av las. Principen sist in, först ut är inte något problem i det avseendet. 

Läs mer: Turordningen inte självklar för tjänstemännen

– En arbetsgivare kan alltid behålla nyckelpersoner med stöd av las och kraven på tillräckliga kvalifikationer i turordningsreglerna, säger Mats Glavå. 

Enligt honom ser arbetsgivarsidan till att myten om las lever kvar för att kunna använda tidsbegränsade anställningar i högre utsträckning.

– När Svenskt Näringsliv säger att det är omöjligt att bli av med folk talar de inte sanning. När småföretagare säger samma sak har de fel men jag tror dem. Men eftersom det är de som anställer blir det ett problem.

Ur ett internationellt perspektiv är det billigt att säga upp på grund av arbetsbrist i Sverige.

– Det är väldigt generöst och just därför väljer många multinationella aktörer med verksamhet i många länder att lägga ner här för det blir billigast. I Sydeuropa blir det ofta höga avgångsvederlag och myndigheterna kan gå in och lägga sig i hur många som får sägas upp, säger Birgitta Nyström.

Läs mer: Så funkar las

Las genom tiderna

1974 – Las instiftas.

1982 – Luckrar upp tidsbegränsade anställningar, bland annat införs provanställning.

1994 – Företag med högst 10 anställda får undanta 2 personer från turordningsreglerna. Togs direkt bort av Ingvar Karlssons regering men återinfördes år 2000 av Miljöpartiet och de borgerliga partierna.

2007 – Allmän visstidsanställning införs. Redan 1997 införde Göran Perssons regering överenskommen visstid som senare utökades till fri visstid en anställningsform som Fredrik Reinfeldts regering justerade allmän visstid.

2016 – Möjligheterna att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra spärras för att uppfylla EU-direktivet om visstidsanställningar.

Sedan Sverige gick med i EU 1995 har regler även ändrats med hänsyn till EU-rätten, till exempel skyldigheten att informera om anställningsvillkor samt regler vid övergång av verksamhet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.