Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Många anställda mår dåligt på Ericsson

Återkommande personalneddragningar och omorganisationer i kombination med hög arbetsbelastning gör att anställda på Ericsson mår dåligt. Det senaste året har Unionenklubben tagit emot många samtal från oroliga medlemmar.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Maja Suslin/TT
Arbetsmiljön på Ericsson i Kista är tuff enligt flera anställda. Maja Suslin/TT

Telekomföretaget Ericsson har tvingats dra ner på personal regelbundet under en längre tid. Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet har antalet anställda i Sverige minskat från drygt 40 000 år 2000 till 12 500 i slutet av 2018. Och personalneddragningarna har påverkat arbetsmiljön negativt. Flera medarbetare har kontaktat Svenska Dagbladet och berättat om en tidvis omänskligt hård arbetsbelastning.

Unionens klubbordförande i Kista, Annika Salomonsson, vittnar också om ett ökat tryck på de medarbetare som finns kvar i organisationen efter neddragningarna.

– Färre ska göra samma arbetsuppgifter som tidigare. Ofta är det bara en individ som ansvarar för en arbetsuppgift. Den enskilda känner då lätt en förväntan på sig att ständigt vara tillgänglig, att jobba över och svara i telefonen under semestern – för att undvika att någon annan blir lidande. Risken att må dåligt ökar om man aldrig hinner återhämta sig, säger hon.

År 2017 beslutade bolaget att satsa på forskning och utveckling. Besparingarna är därför mest kännbara för dem som inte arbetar inom FoU-verksamheten. Deras arbetsuppgifter har i flera fall flyttats utomlands.

– Vi har blivit kontaktade av många det senaste året, som känner en oro inför framtiden. När arbetsuppgifter flyttar ut tvingas den som gjorde jobbet tidigare att se sig om efter en ny tjänst inom eller utanför organisationen. Det är jättetråkigt att inte själv kunna ta beslutet att lämna en tjänst, säger Annika Salomonsson.

Läs också: Uppsagd från Ericsson för andra gången

Ericssons vd Börje Ekholm medger att företaget behöver jobba med arbetsmiljön.

– Det här bolaget har under tio års tid haft kontinuerliga neddragningar och nedskärningar. Det är klart att det skapar en jobbig miljö. Det är ingen tvekan om att vi måste jobba med det. Vi har underinvesterat i arbetsmiljö och i miljö runt omkring under de kostnadsbesparingar som varit under väldigt lång tid, säger han till Svenska Dagbladet.

Annika Salomonsson tycker dock att ledningen tar personalens problem med hög arbetsbelastning och oro inför framtiden på allvar.

– De försöker inte dölja något eller lägga locket på. Jag tycker att Ericsson tar hand som sin personal och känner att vi har ledningens stöd. Men det går förstås inte att säga att arbetsmiljön är bra när det finns någon som mår dåligt, säger hon.

För att komma till rätta med hög arbetsbelastning råder facket utsatta medlemmar att ta en diskussion med sina kollegor och sin närmaste chef.

– Det är inte okej att jobba helger hela tiden. Vi uppmanar varje del av organisationen att ha en konkret handlingsplan när det gäller tillgänglighet – vem kan vara backup när en individ är ledig.

Läs också: Bye bye Ericsson

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.