Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Varför blir chefer destruktiva?

Alla usla chefer är inte psykopater från början. En del blir monsterchefer på grund av sin arbetsmiljö. Nu ska forskare luska ut hur man kan förhindra ledare från att hänge sig åt maktfullkomlighet och destruktivt beteende.
Johanna Rovira Publicerad
Illustration: Colourbox

Dåliga chefer kostar pengar och lidande – flera tidigare studier visar att medarbetare blir sjuka om chefen gråter, skriker eller bestraffar sin personal. Men det är heller inte nyttigt om cheferna är alltför passiva, visar forskningen.

Susanne Tafvelin, docent i psykologi vid Umeå universitet har nu fått 3,2 miljoner av AFA Försäkring för att kartlägga hur vanligt destruktivt ledarskap är och ta reda på varför chefer utvecklar dåliga beteenden som gör att personal far illa.

– Som psykolog och praktiker i grunden hoppas jag att kunskapen vi får fram kan ligga till grund för att utveckla åtgärder som organisationer ska kunna använda för att förebygga att de här typerna av ledarbeteenden uppstår, säger Susanne Tafvelin i ett pressmeddelande.

AFA Försäkring delar inte bara ut pengar till studier av onda chefer utan även av elaka virus och bestialiska bakterier. Mätning av hur de virus som orsakar vinterkräksjuka, influensa och luftvägsinfektion, överlever och sprids på arbetsplatser är ett annat forskningsprojekt som fått del av de 20 miljoner som AFA försäkring satsar  på forskning och utveckling för att förbygga ohälsa inom arbetslivet i årets tredje anslagsomgång.

Tre miljoner går till forskning bland annat om vilka kombinationer av antibiotika som ger bäst effekt mot multiresistenta bakterier.

3 600 000 kronor får ett forskningsprojekt som ska klura ut vad chefstäthet, administrativt stöd och tydliga mål spelar för roll för medarbetares arbetsmiljö. Projektet ska också undersöka vad som får personalen vilja att stanna kvar på arbetsplatsen och hur förutsättningarna påverkar de anställdas sjukfrånvaro.

Illustrationer: Colourbox

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.