Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Grattis alla arbetsmiljöombud!

De jobbar ofta i det tysta och får inte så mycket beröm för sina bedrifter. Men gör ett oerhört viktigt arbete. I dag är det arbetsmiljöombudens dag.
Lina Björk, Linnea Andersson Publicerad
Colourbox
Har du firat ditt arbetsmiljöombud i dag? Colourbox

Arbetsmiljöombuden, AMO, eller skyddsombuden som de också kallas, har inte ansvar för arbetsmiljön på ditt företag. Men de har makten att säkerställa att arbetsgivaren faktiskt tar sitt ansvar. För att göra jobbet bra krävs det att man är nyfiken, men också lyhörd och insatt i ganska snåriga regler och förordningar.

Här är tre Unionenmedlemmar som tagit sig an ett slitigt men betydelsefullt uppdrag.

Hans Vejhammar, huvudskyddsombud på Telia

Hur länge har du haft uppdraget?
–  I mer än 15 år.

Hur kom det sig att du blev ombud?
– Jag började engagera mig fackligt. När jag lärde mig mbl och de delarna så blev det naturligt att komma in på arbetsmiljölagen. Jag tyckte att det var intressant att hjälpa medarbetare med arbetsmiljöfrågor för det är så nära besläktat med andra fackliga frågor. 

Vad är den största utmaningen?
–  Det har varierat över tiden. Tidigare var det att över huvud taget diskutera arbetsmiljö och öka kunskapen om att det är viktigt. En enkel konkret sak som är en utmaning i dag är att få alla dem som är med om en incident på arbetet att skriva en arbetsskadeanmälan.

Vad är största behållningen?
– Att man tillsammans med arbetsgivaren kan påverka arbetsmiljön till det bättre. Man får ett inflytande och blir lyssnad till. Att verka för att något ska bli bättre är såklart härligt när man ser resultat.

Vad har du lärt dig under tiden du varit ombud?
– Att det kommer nya utmaningar hela tiden. Man byter lokal, flyttar verksamhet, förändrar arbetsmodeller. Sitter man med i riskbedömningar så måste man alltid anpassa sig till nya frågor, exempelvis aktivitetsbaserade kontor, vad innebär det för de anställda och arbetsmiljön? Sen måste man också följa med i lagstiftningen för det gäller att vara påläst. Varefter man får erfarenhet återkommer saker, men det viktigaste att tänka på är att har man en god arbetsmiljö då vinner både medarbetare och företag på det.

 

Carola Hellström, arbetsmiljöombud och likabehandlingsombud på Sveaskog

Hur länge har du haft uppdraget?
– Jag har varit arbetsmiljöombud i ett och ett halvt år och likabehandlingsombud i två och ett halvt år.

Hur kom det sig att du blev ombud?
–  För att jag tycker att det är så otroligt viktigt att arbeta för att alla ska ha en bra arbetsmiljö och en bra arbetsplats att komma till.

Vad är den största utmaningen?
–  Det är nog att begränsa sig själv i tid. Allt känns väldigt spännande och intressant och jag vill att de anställda ska känns sig trygga och må bra på jobbet så det finns ingen begränsning i det man kan göra. Men ibland måste man bromsa sig.

Vad är största behållningen?
– Det är att man hjälper till att få människor att få en fungerande och bra vardag. Jag märker det för att anställda är glada när de får de hjälpmedel de behöver, de är tillfreds med sin arbetssituation och många ger uttryck för en tacksamhet så det känns fint.

Vad har du lärt dig under tiden du varit ombud?
– Vikten av kommunikation och samarbete. Oavsett vilken position eller roll vi har, om vi är arbetstagarrepresentanter eller från arbetsgivarsidan så är det viktigt att jobba för samma mål och det är att alla ska ha det så bra som möjligt på sin arbetsplats.

 

Marianne Engvall, arbetsmiljöombud och fastighetsförvaltare på Phadia

Hur länge har du haft uppdraget?
– I över 30 år. Jag har även varit huvudskyddsombud under nästan tio av dessa år.

Vad är den största utmaningen?
– När jag som huvudskyddsombud var delaktig i ett ombyggnadsprojekt där jag fick framföra mina åsikter om arbetsmiljön för personalen, som skulle jobba i labbet som ombyggnaden gällde, var det inte så lätt att få igenom mina åsikter. Men till slut förstod projektledaren att det skulle bli mindre ändringar i slutet på projektet om man tog hänsyn till arbetsmiljön redan i starten.

Vad är den största behållningen?
– Att vara delaktig i arbetsmiljöarbetet.

Vad har du lärt dig under tiden du varit ombud?
– Mycket om regelverk och hur man kan påverka sin egen och andras arbetsmiljö.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek