Diskriminering

Kollegan skvallrade om graviditet - kvinnan fick gå

Eftersom arbetstempot var högt berättade kvinnan för en kollega att hon var gravid. Det som sagts i förtroende nådde dock chefen samma dag och kort därefter avslutades hennes anställning. Nu stämmer Unionen larmföretaget för diskriminering.

Lina Björk Publicerad 4 april 2018, kl 10:49

Kvinnan berättade om sin graviditet för en kollega, innan hon hade berättat för sin familj. Anledningen var att hon kände sig trött och stresskänslig och tyckte att det var bra om någon på arbetsplatsen kände till hennes tillstånd. Colourbox

Kort tid efter att hon börjat en ny tjänst på larmföretaget upptäckte hon att hon var gravid. Arbetstempot var högt och arbetsgivaren ställde höga krav på stresstålighet hos sina anställda. Kvinnan valde därför att berätta för en kollega om sin graviditet, eftersom hon kände sig trött och sliten. Arbetskamraten valde dock att gå direkt till chefen och berätta nyheten, och han kallade i sin tur hennes arbetskamrater till möte morgonen därpå, utan hennes vetskap.

På mötet berättade chefen att hon var gravid och tog upp eventuella problem som kunde uppstå under sommaren om kvinnan skulle vara frånvarande.

Läs mer: När ska jag berätta om graviditet?

När kvinnan fick veta att chefen och kollegor haft ett möte om henne där hon inte var välkommen fick hon problem med både sömn och aptit. Hon kontaktade Unionenklubben på företaget och en utredning om kränkande särbehandling startade.

Kvinnan hade jobbat en tid på larmföretaget när hon erbjöds en ny tjänst. Tjänsten var tillsvidare, men eftersom hon till en början skulle vikariera för en frånvarande kollega så kryssades både rutan för vikariat och tillsvidareanställning för i anställningsavtalet.

Läs mer: Graviditet blev för dyrt

I slutet av sommaren gjorde företaget klart att hennes anställning skulle avslutas. Arbetsgivaren hävdar att rutan med tillsvidareanställning kryssats i av misstag och att man inte haft några avsikter att låta henne jobba kvar efter semestern.

Ärendet förhandlades både lokalt och centralt utan att man kom överens. Nu stämmer Unionen företaget i arbetsdomstolen på sammanlagt 200 000 kronor för bland annat brott mot diskrimineringslagen.

Lina Björk

lina.bjork@kollega.se

Diskriminering

Stopphand — En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.