Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Lyckad ledarskapsutbildning för nyanlända

Första kullen har redan fått jobb. Nu satsar Handelshögskolan vidare på sin ledarskapsutbildning för nyanlända akademiker.
– Jag har lärt mig enormt mycket, säger Azeb Samuel.
Publicerad
Handelshögskolan i Stockholm.
Handelshögskolans ledarskapsutbildning för nyanlända har visat sig vara ett vara vinnande koncept. Foto: Hasse Holmberg / TT

I juni examinerades första kullen studenter ut från Handelshögskolans ledarskapsutbildning för akademiker som flytt till Sverige – RAMP, Rapid Acceleration Management Program. En av dem är Azeb Samuel, som flyttade till Sverige för tre år sedan. Hon kommer från Eritrea och har en bakgrund inom marknadsföring. Som för många andra flyktingar har hon tidigare upplevt det svårt att få jobb som matchar hennes kompetensnivå. Självförtroende sjönk och hon började tvivla på sina möjligheter att få kvalificerade jobb. Ett år på Handelshögskolan har ändrat på de förutsättningarna.

– Mitt självförtroende har ökat. Bara känslan av att det finns folk som tror på mig och som vill ta tillvara min kunskap är stärkande. Jag har också lärt mig mycket både på utbildningen och på min praktikplats på Absolut Vodka, säger hon.

RAMP består av nio månaders utbildning varav 50 dagar är studier på skolan och resten praktik på ett svenskt företag. Själva undervisningen hålls på engelska för att alla ska kunna ta till sig innehållet oberoende av hur långt de har kommit med svenskan. Innehållet består bland annat av marknadsföring, ekonomi, affärsutveckling och ledarskap. Dessutom ett block om svensk arbetsmarknad och svensk samhällskunskap.

– Men på praktikföretagen är det svenska som gäller. Det har varit tufft för vissa av studenterna, särskilt fikarasterna, har jag hört. Men samtidigt lärorikt, säger Kristina Nilsson, programansvarig.

Praktikföretagen får betala en summa för att ingå i programmet. Deltagarna praktiserar utan ersättning, men många av dem kan genomföra utbildningen inom ramen för olika arbetsmarknadsåtgärder.

Deltagarna ska ha flyktingstatus och uppehållstillstånd samt en examen och erfarenheter av chefsroller.

– Till första omgången hade vi cirka 100 sökande. Vi kallade 30 till intervju och landade i 14 studenter. Det svåra är matchningen mellan student och företag, säger Kristina Nilsson.

Idén till RAMP uppstod under den stora flyktingströmmen för två år sedan.

– Vi frågade oss vad vi kunde bidra med. Eftersom det ligger i vårt uppdrag att bidra till Sveriges konkurrenskraft och vår spetskompetens är att utbilda i samarbete med näringslivet, var detta ett naturligt steg för oss, säger Kristina Nilsson.

– Vi såg att det fanns en stor kompetensreserv i Sverige som ofta inte ens får lämna avbytarbänken. Samtidigt råder kompetensbrist inom vissa branscher. Bristen på mångfald är störst inom chefsgruppen.

För Azeb Samuel har utbildningen öppnat dörren till den svenska arbetsmarknaden på ett helt nytt sätt. Under praktiken på Absolut Vodkas marknadsavdelning fick hon göra en mängd olika saker för att verkligen lära sig företaget. Och dessutom att blanda drinkar.

– Jag som inte ens dricker alkohol har blivit riktigt bra att göra cocktails. Jag har bjudit mina rumskompisar några gånger.

Det tuffaste med utbildningen har varit att få ihop det ekonomiskt. Ersättningen från Arbetsförmedlingen är svår att klara sig på i Stockholm. I och med att Azeb Samuel samtidigt har pluggat svenska var det inte möjligt att jobba extra. Men hon klarade det.

– Jag hade aldrig kunnat lära mig så mycket på så kort tid på något annat sätt.

Handelshögskolan har utvärderat första året av RAMP-projektet. Eftersom det har gått så bra beslutade de sig för att ta in en ny kull med studenter som började i augusti.

– Redan före examen hade hälften av första kullen fått jobberbjudanden, det är bra. Det har också varit en upplevelse för deltagarna att hamna i en helt ny kontext ute på företagen. Och roligt att så många företag vill vara med i ett sånt här projekt, säger Kristina Nilsson.

Text: Per Cornell

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Petra Brylander: Hot, medalj och makt bakom ridån

Petra Brylander har upplevt drama både på jobbet och i privatlivet. Tagit emot medalj av kungen och hot från allmänheten. Möt skådespelaren som blev den första kvinnliga teaterchefen i både Malmö och Uppsala.
Publicerad 9 december 2025, kl 06:01
Symbolisk bild av teatermiljö: teaterchef Petra Brylander  i mönstrad klänning och randig kavaj står vid en spiraltrappa bredvid en grön ridå med skylten 'Föreställning pågår – ej passage', vilket illustrerar arbetet bakom kulisserna
Det händer fortfarande att Petra Brylander ställer sig på scen i en pjäs, men i huvudsak verkar hon utan att synas. Foto: Nicke Messo.

Artikeln i korthet:

• Banbrytande ledare: Petra Brylander blev den första kvinnliga teaterchefen i både Malmö och Uppsala, efter en karriär som skådespelare och ett gediget ledarskapsprogram.

• Drivkraft och värderingar: Hon växte upp i Tornedalen, präglad av jantelag och klassperspektiv, vilket format hennes engagemang för jämlikhet och berättelser om den lilla människan.

• Utmaningar och framgångar: Brylander har hanterat konflikter, hot och mediestormar kring konstnärlig frihet, men också belönats med medalj av kungen för sina insatser som teaterchef.

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Scenen är ett chefsrum med högt i tak i Hippodromen, en historisk byggnad från 1899 i centrala Malmö som varit både cirkus, teater och frikyrka. Sedan 2008 hyser den Malmö stadsteater.

I huvudrollen: Petra Brylander, skådespelare och teaterchef.

Hon sätter sig till rätta vid sitt stora mötesbord. Föreställningen kan börja.

– Jag är från Norrbotten och växte upp i Gällivare och Luleå. Mina föräldrar var från Tornedalen och pratade tornedalsfinska, så jag tillhör en av Sveriges nationella minoriteter. Jag var ett väldigt kreativt barn och hade mycket energi. Spelade i orkester, dansade, idrottade och läste mycket böcker.

När hon var tolv ställde hon sig på en teaterscen för första gången. Det var i en amatörteateruppsättning om gruvstrejken i Malmberget 1936.

– I teatern förenades allt det jag hade inom mig. Rörelse, musik, litteratur och lusten att gestalta. Jag blev totalt förälskad.

Två år tidigare hade hennes pappa gått bort.

– Det gjorde att jag blev vuxen tidigt. Mamma blev ensam med oss tre barn och jag var äldst. Jag fick hjälpa henne mycket, min minsta bror var bara ett halvår. När jag senare började på Teaterhögskolan sa en lärare: ”du är bara 21 år, men du har en gammal persons själ”.

Mamma sa: teater är inte för oss här uppifrån

Petra Brylanders mamma var skeptisk till skådespeleriet. Mamman var barnmorska och sjuksköterska.

– Mamma sa att ”teater är inte för oss här uppifrån, det är för dem som bor i södra Sverige”. Hon var rädd att jag skulle misslyckas och bli ledsen. Jag växte upp med en ganska stark jantelag, att inte tro att jag är något, att inte sticka ut. Men det peppade mig bara. Jag kände att det är klart att jag ska få vara med. Jag kan ju bidra med något, jag har ett annat perspektiv.

Hon slukade litteratur och dramatik och hennes samhällsengagemang växte sig allt starkare.

– Jag drivs av ett klassperspektiv – att alla är lika mycket värda och alla ska ha en möjlighet. Att det finns historier som inte är berättade om hur den lilla människan har det.

Petra Brylander utbildade sig till skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö 1992–1995. Därefter jobbade hon på Norrbottensteatern, Helsingborgs stadsteater och Malmö stadsteater.

32 år gammal blev hon uppmanad av den dåvarande chefen att söka chefsjobbet på Norrbottensteatern.

– Jag hade ingen chefsutbildning, men var från länet och hade ett stort engagemang. Tack och lov fick jag inte jobbet, jag var inte alls redo.

Petra Brylander, Vd och koncernchef Malmö stadsteater, sitter vid en bärbar dator med en mobiltelefon i handen.
Petra Brylander jämför teatern med ett fotbollslag på elitnivå.
– Vi måste ha de bästa förutsättningarna för att kunna prestera på topp. Teater är ett kollektivt arbete. Visst kan man ha solospelare, men hela laget måste fungera, säger hon.
Foto: Nicke Messo.

Men erfarenheten gav mersmak. När Teaterförbundet och Svensk Scenkonst tillsammans anordnade ett ledarskapsprogram för kvinnor var Petra Brylander en av de tolv som antogs.

– Vi fick en gedigen utbildning och fick lära oss allt om att vara vd och hur offentlig förvaltning fungerar.

År 2007 blev hon chef för Malmö stadsteater tillsammans med Jesper Larsson, operaproducent vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. De delade på chefsskapet.

– Vi kompletterade varandra och blev en stark ledarduo. Vi hade lika lön på kronan, delade kontor och i vårt avtal stod det att man inte kunde sparka den ena och behålla den andra.

Petra Brylander blev historisk, som den första kvinnliga chef teatern haft sedan starten 1944.

År 2016 blev hon uppringd av en rekryterare som undrade om hon var intresserad av chefsjobbet på Uppsala stadsteater.

– Jag var tveksam först eftersom jag trivdes bra i Malmö. Men han tyckte att jag skulle ”pröva mina vingar och testa något där jag inte är trygg och förankrad”.

Den repliken fick avsedd effekt. Petra Brylander sade ja och blev Uppsala stadsteaters första kvinnliga chef sedan starten 1951.

– Uppsala var annorlunda på flera sätt. En mindre stad än Malmö, men med en större teater med mer personal. Det var utvecklande år och vi startade bland annat sommarteater i ett cirkustält i Gottsunda.

Jag försöker lyssna mer än prata och är inte rädd för att be om ursäkt

År 2024 fick hon frågan om hon var intresserad av att återvända till Malmö stadsteater. Hon lämnade Uppsala ett år innan hennes förordnande gick ut. Uppsala skulle dock komma att höra av sig igen – men på ett chockartat sätt. Mer om det senare.

Men vad pågår egentligen bakom kulisserna på en teater? Hur är det att leda egocentriska skådespelare?

– Det har säkert funnits stora skådespelaregon som fått styra och ställa. Men så är det inte längre. Unga moderna människor förstår ingenting av det där.

Hon jämför teatern med ett fotbollslag på elitnivå.

– Vi måste ha de bästa förutsättningarna för att kunna prestera på topp. Teater är ett kollektivt arbete. Visst kan man ha solospelare, men hela laget måste fungera.

Apropå ömma tår och konflikter:

– Jag tror att det handlar mer om frustration än konflikter och att den beror på att ambitionerna är höga och att vi går mot premiär. Vi ska leverera på ett utsatt klockslag. Då måste man förstå att behovet av rätt förberedelser är avgörande för att kunna prestera. ”Jag behöver det här, annars kan jag inte repetera den här scenen.” Ett sådant behov handlar inte om ego, utan om viljan att göra ett bra jobb.

Petra Brylanders mål är att vara en sådan chef som hon själv skulle vilja ha.

– Min dörr är alltid öppen och mina medarbetare kan berätta om något inte funkar. Jag försöker lyssna mer än prata och är inte rädd för att be om ursäkt. Jag är den som lämnar skeppet sist och finns här i både sol och regn.

Just de egenskaperna kan behövas när det har blåst upp till storm. I Uppsala fick hon och teatern ta emot hot och bajspåsar efter att det blivit känt att en av skådespelarna som spelade i Stig Dagermans Tysk höst var kommunist och hade hållit ett tal på en svensk-rysk förening.

– Folk blandade samman det privata med det professionella. Han som individ får ha vilka åsikter han vill. Det hade ju ingenting med produktionen han medverkade i att göra. Vi spelade Stig Dagermans text.

Ett annat exempel är när en Sverigedemokrat i Malmö ville stoppa pjäsen Jag är Ahed för att han hävdade att den kunde spä på antisemitismen i staden. Petra Brylander menade att den inte är antisemitisk utan ger ett barns perspektiv på en konflikt.

– Det gjorde mig såklart upprörd att han ville stoppa pjäsen. Konstnärlig frihet och armlängds avstånd betyder något, det är inte bara ord. Vi får inte bli rädda för att spela vad vi vill på våra scener.

Petra Brylander, sitter på en stol på en liten teaterscen.
Petra Brylander har nytta av skådespelandet i rollen som ledare.
– Jag har en bra röst och kan prata inför folksamlingar. Jag kan lägga upp en fungerande dramaturgi för personal- och styrelsemöten, säger hon.
Foto: Nicke Messo.

En tredje tuff period inträffade när det i början av 2025, många månader efter att Petra Brylander hade slutat vid Uppsala stadsteater, upptäcktes ett underskott i bokföringen som sades vara 37 miljoner.

– Det var fruktansvärt att bli uthängd utan förvarning. Det var nio månader sedan jag lämnade och jag hade ingen möjlighet att försvara mig. Men nu har revisorerna konstaterat att det som hände, det hände efter att jag hade slutat.

En desto trevligare överraskning väntade när hon en dag förra året öppnade ett brev från Kungliga Hovstaterna. Hon skulle tilldelas en medalj av kungen. För förtjänstfulla insatser som teaterchef.

Hon har nytta av skådespelandet i rollen som ledare.

– Jag har en bra röst och kan prata inför folksamlingar. Jag kan lägga upp en fungerande dramaturgi för personal- och styrelsemöten.

Trots det var chefsrollen svår i början.

– Jag var inte van vid att framträda som mig själv. Jag har alltid haft en roll och blev nervös när jag bara skulle vara Petra. Jag har fått öva på att våga vara den jag är.

Så reser hon sig upp. Nästa möte för dagen väntar.

The show must go on.

Petra Brylander har ett teaterhus att sköta.

Text: Nicklas Nordström

PETRA BRYLANDER

GÖR: Vd och koncernchef Malmö stadsteater.

ÅLDER: 54.

FAMILJ: Man och två barn, en son på 26 och en dotter på 22.

BOR: Bostadsrätt i Malmö.

LÄSER: Ja. Mycket pjäser.

MERITER: Första kvinnliga teaterchefen för Malmö stadsteater. Första kvinnliga chefen för Uppsala stadsteater. Har fått medalj av både kungen och Uppsala kommun.