En märklig paradox har spridit sig på arbetsplatser runt om i världen. Trots att kvinnor presterar bra i grundskolan, kommer in på svåra utbildningar, får fina betyg och börjar jobba, så halkar de efter i lön och når inte de allra högsta positionerna på företagen. Vad beror det på? Det har professor Lise Vesterlund, professor på Pittsburhgs universitet forskat kring. Och en av orsakerna tycks vara att kvinnor i högre grad tar på sig uppgifter som inte leder till befordran. Det kan vara att skriva protokoll på möten, anordna den årliga julfesten eller att sitta med i referensgrupper som slukar en massa tid.

– Jag var intresserad av att veta varför kvinnor tar på sig de här uppgifterna. Är de mer altruistiska, är det arbetsuppgifter som kvinnor föredrar, eller är det helt enkelt diskriminering?

För att testa vem som ofta räcker upp handen och tar sig an en lågprioriterad uppgift startade Lise ett experiment. Hon delade upp ett gäng män och kvinnor i grupper och delade ut pengar beroende på hur ofta de räckte upp handen. Fick man någon annan att göra det fick man två dollar, räckte du själv upp handen fick du 1,25 dollar, medan du fick en dollar om ingen tog sig an jobbet.

Det visade sig att kvinnor i mycket högre grad tog tag i uppgiften än män. Under de tio gånger experimentet upprepades var det till och med 50 procent av männen som inte räckte upp handen en enda gång.

Experimentet upprepades sedan med att en person fick delegera den tråkiga uppgiften till någon i personalen, alltså agera chef. Grupperna var blandade med män och kvinnor, men i majoriteten av fallen valde personen att delegera uppgiften till en kvinna. Kvinnorna accepterade dessutom uppdraget i 75 procent av fallen, medan männen endast gjorde det 50 procent av gångerna.

Så hur ska man komma till rätta med protokollförande kvinnor? Det handlar inte om att ”fixa” kvinnorna utan att bli uppmärksam på problemet.

– De här tråkiga uppgifterna som ingen vill göra måste fortfarande bli gjorda. Det man måste bli medveten om är vem som gör dem gång på gång, kanske till och med räkna på det och delegera ut det till olika personer, säger Lise Vesterlund.

Som individ kan man också tänka på att säga ja till rätt saker, så att du inte säger nej till andra saker som du skulle kunna lägga tiden på.

– Nästa gång ett möte börjar och den obekväma tystnaden lägger sig när chefen frågar: vem skriver protokoll? Hitta lugnet, titta runt och se vad de andra gör. De sitter och pillar med telefonen, låtsas skriva eller packar ihop sina papper. Och vänta ut situationen. Du behöver inte räcka upp handen varje gång.