Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Jenny blev sexuellt trakasserad på sitt första jobb

Det var 19-åriga Jennys första jobb. Men på den julfest som hon sett fram emot tafsade företagets vd på Jenny och fick henne att känna sig smutsig. Nu har DO stämt företaget för sexuella trakasserier i Arbetsdomstolen och kräver skadestånd på 75 000 kronor.
Anita Täpp Publicerad
Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT
19-åriga Jenny utsattes för sexuella trakasserier av vd:n på sitt första jobb och på sin första julfest. Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT

Det var i början av december 2015 som det hände. Jenny hade jobbat som telefonförsäljare på ett elbolag i en knapp månad när det var dags för julfest.

– Det var mitt första heltidsjobb efter studenten och självklart var jag förväntansfull. Även om jobbet kunde vara väldigt stressigt och tungt på grund av klagande kunder så hade vi säljare väldigt kul ihop. Jag hoppades också kunna tjäna mycket pengar på jobbet, så att jag kunde spara till annat, säger Jenny.

Hon såg också fram emot julfesten, på vilken hon visste att hon skulle få någon slags utmärkelse för att hon hade sålt väldigt bra.

– Jag var glad och peppad för att få höra siffrorna och få uppleva en julfest som man bara har hört talas om att man har på företag. Att vi skulle bli bjudna på mat och dryck. Det var häftigt.

Läs också: Sextrakasserades av chef på after work

Restaurangbesöket var trevligt. Det otrevliga började när alla gick vidare till en annan restaurang. Där hamnade hon bredvid företagets ägare och vd. En medelålders man som hon bara hade träffat kort en gång tidigare.

Plötsligt kände hon hans hand på sitt lår. Först ville hon tro att den bara hade hamnat där. Att det inte var så insåg hon snabbt när hon flyttat på sig för att komma undan och han genast flyttade efter och la sin hand på henne lår igen.

Jenny beslöt då att gå upp och dansa med en kvinnlig chef. Varpå hon fick se hur vd:n kom fram och daskade hennes chef på stjärten.

Jag kände mig så smutsig

Senare på kvällen gjorde vd:n nya närmanden mot Jenny. Nu genom att sätta sig bredvid henne, åter lägga handen på hennes lår och föra upp den i riktning mot hennes skrev. När hon försökte trycka bort handen höll han den kvar. Hon reste sig upp och trängde sig förbi honom för att kunna lämna bordet varpå han tog tag i hennes stjärt.

Under kvällen undrade en manlig chef om vd:n betett sig opassande mot Jenny. När hon berättade att det var så uppmanade han henne att hålla sig undan vd:n.

Läs mer: Var fjärde utsätts för sexuella trakasserier

Några dagar senare hade hon och hennes kvinnliga chef ett möte med den manliga chefen, där de berättade att de ansåg att vd:n hade utsatt dem för sexuella trakasserier. Med på mötet var också en av Jennys kollegor som också upplevt att vd:n tafsat på henne under julfesten.

Jenny mådde allt sämre av det som hänt.

– Jag kände mig så smutsig, på ett sätt som är svårt att beskriva. Men det handlar om att någon verkligen har inkräktat på ens integritet, att någon, som inte skulle vara där har varit väldigt nära. Jag var äcklad och kände mig också äcklig själv och ville inte ha någon sexuell beröring av min pojkvän heller eftersom jag då såg vd:n framför mig.

Hon tampades också med skuldkänslor.

– I efterhand var jag så arg på mig själv för att jag inte bara hade ställt mig upp och slagit till honom. Samtidigt var jag bara 19 och han kanske 45 och det där är nog klassiskt om man är en ung kvinna. Att man tänker att, jamen nu ska jag väl ändå inte ställa till en scen och förstöra stämningen för alla kollegor och så. Samtidigt som man är rädd för vad folk ska tro om en.

– Sedan är det så klart ännu svårare om man utsatts av en person som honom, av en man som sitter i en väldigt hög position, som ju faktiskt äger företaget.

Ett par veckor efter julfesten gjorde hon och den kvinnliga kollegan en polisanmälan. Samma dag sade också Jenny upp sig och gick direkt från arbetsplatsen.

– Jag hade pratat med min kvinnliga chef flera gånger om hur vi skulle gå vidare. Men till sist kom jag och min jobbarkompis fram till att vi måste göra en polisanmälan eftersom vi nog inte var ensamma om att bli utsatta, och just då kändes polisen som det mest naturliga steget att ta.

– När vi kom tillbaka till kontoret efter att ha varit på polisstationen kände jag så starkt att jag måste lämna jobbet. Det var så påtagligt efter att jag hade suttit med en polis och berättat allt. Att jag inte kunde vara kvar på ett företag där vd:n trakasserar kvinnor på det här viset.

Polisutredningen lades senare ner i brist på bevis. Men DO, dit Jenny också gjort en anmälan, beslöt så småningom att driva fallet. Vilket var en stor lättnad för henne.

– Det har betytt jättemycket för mig, för annars hade han bara kunnat fortsätta utan att det hade gått till domstol. Nu vet jag att jag har gjort allt jag kan mot det här beteendet.

Jenny är fortfarande påverkad av det som hände på elbolaget.

– För det första gav det mig ett uppvaknade om hur sjukt det kan vara. Det ledde att jag bestämde mig för att jag måste gör allt för att få stopp på det här, för att det inte ska hända någon annan.

Jag kunde inte vara kvar på ett företag där vd:n trakasserar kvinnor

– Men det hänger fortfarande kvar hos mig. Nu är jag på ett företag där jag stortrivs och blir behandlad med respekt av alla, ändå går jag hem två, tre timmar innan alla andra när vi har julfest eller som nu en sommaravslutning. Jag är rädd för att det ska hända igen. Jag kan också tycka det är obehagligt om en äldre man kommer fram till mig och pratar på en privat fest och drar mig gärna undan då.

Sedan Diskrimineringsombudsmannen (DO) beslutat stämma elbolaget för diskriminering i form av sexuella trakasserier inför AD, Arbetsdomstolen, och krävt en diskrimineringsersättning på 75 000 kronor, hölls rättegången för några veckor sedan.  

– Det var en riktig milstolpe för mig. Att  rättegången blev av, att jag kom dit och fick berätta min historia, att jag vågade och att vd:n var där. Det var fruktansvärt jobbigt innan och jag skakade under hela rättegången, men nu känns det jätteskönt att jag gjorde det.

Läs också: Kiruna pastorat döms för diskriminering

Domen kommer den 12 juli.

– Blir företaget fällt för de sexuella trakasserierna så kommer det att betyda jättemycket eftersom det också visar att vårt rättssystem fungerar. Det blir en markering mot det han gjorde och ännu tydligare att det inte är okej. Men störst för mig är ändå att rättegången blev av. Oavsett vad domen blir så känns det som jag har vunnit, för att jag har kommit så här långt. Nu förstår han att det inte alltid går att komma undan med sådant här.

Anna Rosenmüller Nordlander på DO, som företräder Jenny, säger:

– Det är viktigt att vi driver de här fallen. Vi behöver uppmärksamma hur unga kvinnor kan behandlas på sitt första jobb, när de är på väg ut i arbetslivet.

Fotnot: Jenny heter egentligen något annat.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.