Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Flera undersökningar har visat att överviktiga diskrimineras på arbetsmarknaden – de har mycket sämre chans vid rekrytering, tjänar sämre och avskedas lättare än andra.
Den bilden känner också Jenny Vinglid, ordförande för Riksförbundet Hälsa oberoende av storlek, väl igen genom sina kontakter med överviktiga medlemmar. Ändå vet hon ännu ingen som har gjort en DO-anmälan.
– Vi vill ju gärna att problemet lyfts fram och försöker därför uppmuntra alla som känner sig drabbade att anmäla det, men hittills verkar ingen ha gjort det, säger hon.
Att det numera är möjligt att anmäla en arbetsgivare för diskriminering till följd av fetma beror på det danska rättsfallet.
När dagbarnvårdarens fackförbund drev fallet i danska tingsrätten begärde den att EU-domstolen skulle avgöra om fetmadiskriminering strider mot EU:s likabehandlingsdirektiv. I slutet av 2013 slog domstolen fast att även om fetma inte är ett handikapp i sig så kan den – om den leder till begränsningar i arbetsförmågan – klassas som ett funktionshinder som är skyddat av EU:s direktiv mot diskriminering.
Förra våren meddelade den danska tingsrätten att man inte ansåg att den kommun som sagt upp dagbarnvårdaren hade gjort sig skyldig till diskriminering. Nu driver hans fackförbund fallet vidare till länsrätten.
På Diskrimineringsombudsmannen har man ingen uppgift om ifall någon i Sverige har anmält att den blivit diskriminerad på grund av fetma.
Att många som känner sig illa behandlade i arbetslivet inte anmäler det tror Jenny Vinglid kan bero på att de inte alltid inser att det kan handla om diskriminering.
– Det kan ju vara svårt att ”ta på”. Om du på en anställningsintervju känner att du troligtvis får helt andra frågor om dina motionsvanor än andra, och sedan inte får jobbet. Då är det svårt att veta om arbetsgivarens beslut beror på övervikten eller på något annat, säger hon.
– Många som har ett BMI på 35 eller mer och har haft sjukdomen i många år tycker att de mår bra och tänker inte på att de är överviktiga. Då kanske de inte sätter det i samband med att de blir uppsagda. Eller så kan man tycka att det är skamfullt att ha blivit uppsagd på grund av sin vikt.
Karsten Karltoft hade jobbat som dagbarnvårdare i en dansk kommun i 15 år och hade goda vitsord när han 2010 blev uppsagd på grund av färre barn i kommunen. Han vägde 160 kilo redan när han anställdes. Men vid tre tillfällen före uppsägningen hade Karstens högsta chef uttalat sig bekymrat om hans vikt. Karsten Karltoft och hans fackförbund menar att han blev utvald bland 135 anställda på grund av sin fetma och att det var diskriminering. Fallet väntas komma upp i länsrätten senare i år.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
