När kvinnan sökte ett utannonserat jobb på Kiruna pastorat, våren 2015, hade det gått några år sedan hon utsattes för sexuella trakasserier av en manlig kollega och lämnat arbetsplatsen.

Då, 2012, hade hon i åtta års tid haft flera visstidsanställningar där hon arbetat som handledare för skolungdomar och vaktmästare och även skolat in nya handledare åt pastoratet.

Under de åren hade hon också arbetat mycket ihop med den man, som senare skulle utsätta henne för sexuella trakasserier.

– Vi brukade jobba jättebra tillsammans. Men så förändrades han. I början kunde det hända något mindre när våra kollegor inte var närvarande. Fast så bad han om ursäkt och jag liksom lämnade det bakom mig.

– Men sedan eskalerade de verbala trakasserierna allt mer och han sa saker som jag helst inte vill tänka på längre. Och till slut kom droppen, när jag kände att det fick räcka.

Då mådde hon så dåligt att hon blev sjukskriven i en månad, under den sista delen av sitt dåvarande vikariat.

När hon gjorde en anmälan om att hon hade blivit utsatt för sexuell trakassering till arbetsgivaren gjorde Kiruna pastorat en utredning. Men den resulterade endast i en muntlig varning och att mannen blev kvar på arbetsplatsen. Därför tackade hon nej till den tillsvidareanställning som hon då erbjöds.

– Hade de omplacerat honom hade jag kunnat vara kvar. Men nu skulle jag alltså gå tillbaka till ett jobb där han fanns, vilket inte var ett alternativ för mig när jag också mådde så dåligt som jag gjorde.

Att hon våren 2015 ändå försökte ta sig tillbaka till arbetsplatsen genom att söka jobbet på pastoratet beror på att hon då till stor del hade kunnat lägga det som hänt bakom sig, förklarar hon.

– Eftersom vi jobbat så bra ihop innan trakasserierna började så har jag alltid tänkt att han måste ha haft en period när han mådde väldigt dåligt eftersom han gjorde det där mot mig.

– Jag har också blivit starkare under de här åren och visste att jag var duktig på mitt jobb och var uppskattad både bland kollegor och kunder. Vilket stärkte mig i vetskapen om att det inte var jag som gjort något fel, som det var fel på. Så jag ville verkligen ha jobbet, vilket jag ju hade trivts jättebra med i övrigt.

När hon fått besked om att hon inte fått tjänsten och kände att något var fel så vände hon sig till Unionen för att få hjälp. Vid de förhandlingar som sedan följde visade det sig att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts.

Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte. Kvinnan beslöt då med stöd av Unionen att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.

I stämningsansökan hävdar kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan har blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen har samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.

Dessutom, menar hon, att kvinnan har utsatts för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne eftersom beslutet är grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Kvinnan kräver nu en diskrimineringsersättning med 100 000 kronor av Kiruna pastorat - som bestrider diskriminering. I tisdags hölls huvudförhandlingen i Gällivare tingsrätt. Domen offentliggörs den 17 mars.